måndag 21 mars 2011

Vi börjar väl här då....

I fredags lämnade jag Västervik snorig och dann i noll gradigt väder och 5-10cm snömodd. Så i ca 60km/h tog jag mej sakta men säkert till Söderköping sen ökade hastigheten kanske till 70km/h men där efter Nyköping så kunde mätaren slå på stort och få komma upp i 90km/h, alltså jag hade sånt underbart väglag och gryma möjligheter att beskåda naturen runt mej när jag på ca 4½ timme tog mej till Stockholm. Men vad är det inte värt att göra för att få komma till vår kära huvudstad?
En sjukt kul eftermiddag och kväll väntade ute i Vallentuna hos familjen Karlsson. Jag och Elisabeth (Lisa) försökte för allt vad vi var värda att hålla ihop alla planer och idéer och komma fram till något vettigt, om vi sen gjorde det eller ej besvarar inte frågan men vi gjorde allt vi kunde iaf och massa saker kom upp. Det var tom nästan, nästan att jag fick med mej Håkan på detta med att motivatiov/belöning är sjukt kul när man tränar hund, efter ett tag med mej där så kommer han också ligga och leka med hundarna i inkallningen jag LOVAR =)

God mat och en rejäl dos med skratt blev det under kvällen och många vettiga kommentarer om Let´s dance deltagarna fälldes från mej och Lisa. Det manliga skaran i huset kanske inte riktigt såg alla poänger men för oss var dom helt självklara. Se har ju jag en förmåga att tycka det är hur kul som helst med leksaker och andra saker som kanske mer är ämnade för mindre barn så jag upplyste Julia 9 år om att om man har en sån där "ibsibipzi" hamster så MÅSTE man ju självklart ha hela banan också så hamstrarna har någonstans att bo. Jag förklarade precis hur kul jag hade haft på Alexandras födelsedag när detta projekt skulle byggas ihop så vi får väl se om det finns någon sådan konstruktion att bygga ihop nästa helg igen när huset invarderas av mej och mina fyrbenta. Det bästa dock med att åka till Lisa och Håkan c/o är att alla hundarna jag har och kommer ha kommer vara deras "fel" så jag kan alltid ta med mej hur många som helst ;)
Jaja när magen var full så åkte jag till Linda men en död mobiltelefon som inte ville sätta på sej och i sthlm är inte porttelefon något alternativ så jag vad skulle jag nu göra för att påkalla uppmärksamheten på andra våningen kl.22.30 jo jag kastar snöboll allt jag har på Lindas vardgasrumsfönster men vad får jag för det?? Ingenting!!! Till slut skriker jag lite och börjar inse att sova i bilen är ju kul också el?? Men då hör ju Lindas 70åriga granne mej men inte "27-åriga" Linda, så hon kommer snällt ner och öppnar till mej så jag kan komma in med mitt bohag. Trevliga kvällen fortlöpte hos sysslingpyssling i väntan på en mer händelserik lördag.

Fortsättning följer.....