Idag har varit en kaotisk dag med allt tror jag. Inget har varit som det ska och allt blir rätt men fel. Men nu vet jag iaf vad som är för fel på min förkylning och det är att jag har någon elak halsbakterie som inte vill ge sej utan medicin, så nu har jag fått det. Men det konstiga är att jag har knappt ont i halsen men nu visar ju proverna på det så då får jag väl tro på det då och verkligen hoppas på att detta hjälper mot allt annat med som tröttheten, öronen, snoret och huvudet. Supermedicin tror jag att det är jag väntar mej, men nu är aloe veran tillbaka i kylskåpet så jag hoppas att det ska hjälpa mej lite mer på traven också.
Igår när vi kom hem från Lia och barnen så var mina kära hundar SÅ TRÖTTA. Man märker hur det tar på dem psykist att vara med småbarnen och inte hemma. Det är ju en helt annan värld för dom små iaf, man får inte ta all mat som kastas, man får inte tvätta barnen när de har mat överallt, man får inte dricka ut "skålen" som det uppenbarligen inte var vatten i och man får inte äta upp alla leksaker som ligger överallt. Många saker man inte får men det är många saker man får genom att vara med barn, man får lugna fina hundar som kan koppla av i alla miljöer, man får hundar som älskar att leka med barnen på deras villkor och möter dem på deras plan. Det är verkligen en förmån att ha hundvana barn i sin närhet när Pärla och Engla växer upp. Man ser att de har ett inre lugn och inre trygghet som verkligen är guldvärt och som man aldrig kan träna sej till så det kommer naturligt utan de bara har det i sej. Men som sagt de var ganska glada när de väl kom hem till mattes säng och stendog ett bra tag. Mycket träning i moment som är SÅ viktiga i vardagen som man ibland glömmer bort, att det tar på de små liven även om man själv inte ser det som träning. Tänkte bara på det idag och igår när jag var ute med hundarna och de springer i skogen att Pärla tar man verkligen för äldre än vad hon är. Herregud hon är bara 4½ månad men hon är rumsren, koppeltränad, löstränad och passivitetstränad det är en sån underbar individ som bara flytit in i vardagen och snappar upp allt som de stora lär sej och kan. Hon är en sån redig liten tös min lilla Pärla. Engla tar jag oxå många ggr för äldre och framför allt nu när så mycket har fallit på plats för oss i träning och vardag och sen nu när löpet är över. Det är en sån ståtligt engelsk liten lady jag har och hon är så himlans underbar. Trodde helt ärligt aldrig Engla skulle bli en sådan individ men hon har verkligen visat att hon är fantastisk.
Idag har nog alla känslor som man kan känna funnits i min kropp när mamma och jag städade, röjde, sorterade och plockade i min lägenhet. Det är en stor grej jag ska göra och jag känner sån enorm lycka över att jag ska ge mej iväg på detta äventyr och jag Lisa Björkgren vågar lämna den trygga världen i Västervik för MIN egna skull. Men även om lyckan är stor så finns det skuld, ledsamhet, ilska, trötthet, ångest och frustration inom mej. Jag ska lämna min älskade lägenhet och det blev ett faktum idag när märklaren skulle komma, vet någon hur mycket den där stackars lägenheten har varit med om? Hur mycket hemligheter som gömmer sej inom dom väggarna och hur mycket glädje och skoj den varit med om? Det är lite som att lämna ungkarls lyan, men jag ska ju inte mötas av hus och familj precis. Sen är det skuld och ledsamhet över att lämna familjen och mormor nu när det blev som det blev med hennes ben, jag vill ju vara här även om jag inget kan göra. Jag har ju alltid varit hemma och varit här, men jag försvinner ju inte för att jag är i Sthlm jag är ju här ändå. Men ändå så kommer så mycket känslor upp när detta ska ske och nu är det verklighet också och det är så spännande men ändå nervöst. Sen när jag träffade Maria så kom ännu mer känslor herregud vad jag kommer sakna henne och alla meningslösa och meningsfulla stunder jag haft med denna tokiga flicka. Men som sagt hon ska räkna med mer än en resa till Sthlm för att träffa mej.
Ikväll ska jag försöka ta tag i lite kursplanering inför våren så jag vet vad jag ska erbjuda mina deltagare på min nya ort. Herregud detta kommer bli så kul, ska ju träffa ev chefen i helgen oxå och det kommer bli spännande om något. Så i helgen ska det bli vila men den kommer vara i sthlm för denna helg MÅSTE jag verkligen dit. Får la se vad jag ska hitta på men det kommer bli lugnt och skönt och nu ska jag vila och hoppas på att medicinen hjälper så jag kan jobba något nästa vecka.
Våga känna känslor då finns dom
och man kan hantera dom!
