magic moment

Jag har nu 2 helger i rad gjort något som jag aldrig nästan faktiskt gjort i mitt liv, vandrat på sjöar, och det är så underbart. Det är ju en grym känsla kan inte riktigt beskriva varför det är så mycket mer rofyllt att gå på sjön istället för på ängar men det ger någon speciell känsla och ro i kroppen. Jag är ju en vatten människa och tror ju en hel del på energier och magkänsla så det finns säkert något samband med detta och min kärlek till vattnet som gör att denna miljö blir som magisk. Det spelar ingen som helst roll att det är fullt av skidåkare, skridskoåkare och vandrare, jag och Engla har det så underbart och vi är i en magisk bubbla som verkligen behövs i vårt liv just nu. Kom iaf fram till att det var min mamma som låg bakom varför jag aldrig gjort det innan men nu när jag är "vuxen" och vågar och gör saker själv så kommer detta bli en vana så fort isen ligger. Det är nästan så suget efter skidor kom, men det får väl vänta iaf till nästa år eftersom Engla inte ska göra den ansträngningen precis nu och ett tag framöver. Men vem vet hon kanske piggar på sej fortare än kvickast och om jag tar på henne alla kläder samtidigt och en mask som omvandlar den kalla luften till varm så kanske vi kan göra det i vinter med....

Dett var gårdagens passivitetsträning. Sittandes lös, tyst och stilla med dessa minst sagt orädda fåglar, hon kan om hon vill denna lilla golden.

Hur som det är iaf en magisk bit som jag upptäckt och det är så fritt. Inga väggar, träd eller annat som gör att tankar och ord fastnar utan det rinner faktiskt av en. Jag har hemma i Västervik ett sånt magiskt ställe upp på ett berg hos min Joker som bara ger energi och inte tar. Allt man behöver få ur sej kommer ur en och man fylls med ren luft igen och ungefär den känslan får jag när jag "går på vattnet".

Magi en söndag i januari 2012...

Idag blev det bara en rask promenad över sjön för att ta mej till Monica och bussen som senare skulle ta oss in till stan för lite hundträning. Jag tillhör dom människorna som alltid tror att jag kan lära mej något nytt eller iaf få en ny erfarenhet av upplevelser. Så idag stod det hundträning för instruktörselever på schemat, alltså jag och Engla skulle vara ett ekipage som de stackars eleverna skulle försöka ge sej på att träna. Vi skulle in till Rålambsåsparken och "lilla" Uninda som helt plötsligt har blivit rädd för stentrappor behövde stort stöd av min katiga, supertrygga och modiga Engla =) Hahha dom orden har jag nog aldrig givit som beskrivning på henne men i Unindas 6,5månaders gamla ögon så var det så hon såg på Engla idag. Tur är väl det för i någon ögon måste hon ju få vara stor och modig också.

Engla tar sej ett häng i tunnelbanan.

"Ska jag åka detta otroligt konstiga färdmedel måste jag väl ändå få se ut?"

Fina koncentrerade tjejer <3
Dom pratade med varandra imorse så de skulle vara säkra på att matcha i färgerna när de skulle till stan.

Väl framme blev det träning med de enklaste grundövningarna men nog så viktiga. Det är så lätt att de glöms bort och i sin egna träning och även i kurs sammanghang sitter de i ryggmärgen på en men en uppfriskning i minnet var inte helt fel. Engla fick sej ett bra träningspass och jag en roligstund att utvecklas och studera andras instruktörsstilar. Herregud tänker bara tillbaka på när jag själv stod där som elev och kände mej som den mest inkompetenta instruktören någonsin, uscha så hemskt det var. Känns lite bättre nu när man är trygg i sin egen hundägarroll, instruktörsroll och håller på att utveckla och finna min hundpsykologroll, lite bättre grund att stå på än den jag hade för 6år sen när jag började. Så idag när jag och Engla skulle träna in kontaktövningar och koppelträning kände jag en enorm glädje över de steg jag tagit och spänning över de steg jag kommer att ta som aktiv tränare inom hundvärlden. En riktig pepp blev det faktiskt och just nu känns det som att jag skulle kunna sluta jobba i morgon dag, plugga klart så fort det går och bara jobba hund, men någonstans i detta finns en tanke om verklighetsuppfattning men den är väldigt svag och nästan obefintlig men det är nog den som gör att jag även vecka 5 kommer göra mina timmar på förskolan....

Lång dag blev det och en grymt trött hund har jag och nu efter att ha svarat på mail, tagit min Tradera-oskuld och fixat "min" sida här på bloggen och uppdaterat med detta inlägg tänker jag gå och stendö i sängen framför lite Greay's anatomy innan John Blund strör sin magiska sand i mina ögon. Så gott natt på er fina människor där ute <3

Englas nya garderob

Sist jag skrev så handlade det väldigt mycket om att jag hade vänt på dagarna och det hade blivit så mycket bättre. Men jag tror jag sa de orden lite för fort för om jag ser tillbaka på måndagens händelser och resultaten av dom. Jag gjorde för en tid sen inlägget om att Engla hade lugnmask och tonsillit, nått i min mage sa ganska fort att nej tror inte på det här. Och när min magkänsla säger en sak så brukar den tyvärr ha rätt och likaså denna gång. Hon har inte svarat på medicinen alls som hon ska så i fredags så bestämdes det att en lugnröntgen var ett måste innan vi gick vidare till nästa steg. Det kändes inte helt okej och som tur var så tog jag med mej från började klasskompisen Monica som nu har kommit att bli en nära vän för jag ville inte vara själv om svaret blev negativt på något vis. Återigen magkänslan är så enormt viktig för mej. Svaret kom och tårarna rann och orken från helgens härliga dagar bara försvann.

Diagnosen på min unga lilla tik blev, kronisk bronkit!

Är någon förvånad? Är någon överraskad? Har någon ett enda tröstande ord att säga? Förstår någon meningen med detta? Sitter du på svaret på frågorna tas de gärna emot om de tröstar....

Så såhär ser numer Englas och mina rutiner ut. Sjukt men verkligheten, vi är för unga och borde vara friskare eller om inte annat jag borde ha bättre minne så jag slipper ha åtminstone hundens mediciner i dosett eller?

Okej precis som många säger, men hon lever ju iaf. Ja visst fan är jag glad över att hon lever men frågan är, ska jag ens behöva fundera på alternativet att hon inte skulle leva? Känns så sjukt att ens bli tröstad med dom orden även fast jag vet att det är en logisk tröst med min bakgrund. Hon ska ju "bara" bli medicinerad resten av livet och det är ju "bara" i liknelse med människans astma men ändå. Hon får inte bli kall om lugnorna, det tär på hennes unga kropp och visst kommer jag alltid vara lite extra orolig över att hon ligger och blir kall eller att det kommer tillbaka när mediciner ska trappas ut. Visst kan hon leva ett vanligt liv och jag kan ha henne till tävling och så men måste hon stå på de mediciner som är doppingklassade så måste despans sökas, så visst fan gör det ont även om glädjen över att det "bara" var det här är stor.

Om jag nu inte ska se till kostnaderna som detta har gett mej denna månad och att hälften av dem är pengar som ska tvingas ner i Englas mage/lugnor så kan jag iaf se en positiv sak med detta och det är alla dessa kläder hon helt plötsligt behövde. Okej veterinärens råd kanske inte var att hon behövde massa kläder och att halsband och koppel var tvunget att passa ihop med kläderna men för att göra det lite roligt i det tråkiga så var väl det så det kanske blev. Även om jag hade tänkt och använda mej av Back on Tracks vintertäcke som redan fanns här hemma så gick det inte för min fina lilla dam kunde inte uträtta några behov alls i detta täcke för det täckte ju svansen. Så shoppinglusten kom som ett skott och första nya täcket kom underbara Sara med till skolan reda på tisdagen men då började problemen, orange täcke till rosa halsband, NEJ, NEJ, NEJ går inte för sej hos en matte som är färgperfektionist. Så nytt halsband och koppel beställdes i samma färger som det nya mellan täcket, sen kommer vintertäcket men det passar däremot ihop med det rosa och svarta halsbandet och kopplet. Okej jag är lite sjuk i huvudet men någonstans måste jag få göra detta lite roligt för annars vet jag inte hur jag ska ta mej igenom det helt ärligt. Så idag består Englas garderob av följande....

Vi väntar som sagt på ett nytt vintertäcke om ni känner att det var för få att välja emellan..

1. Back on Tracks nättäcke - ärvt av Pärla
2. Back on Tracks vintertäcke - ärvt av Lykka

3. Hurtta Lifegard, regntäke med huva - till Engla i sommras
4. Hurtta Pro, värm&vattenavisande - nytt

Ja o ni ser ju vilket som är fel fel fel i färg så därav beställning på nytt halsband och sen koppel i matchande färger, ja jag är lite sjuk i huvudet eller bara skadad...

Titt så snygg hon är =)

Ja det är lite knasigt men efter att ha lagt ut tusentals kronor på veterinärvård och mediciner så kände jag att jag behövde få köpa något roligt och täcke var ju måste eftersom jag inte faktiskt hade några varma sen innan och lugnorna får inte bli kalla. Så det fanns ju ett måste i det roliga med och hon är ju mer eller mindre färdigvuxen även om det inte blev stort så är det typ klart, knappt 20kg väger lillfis in på. Finns faktiskt en rolig sak till i allt detta och det är att min 90åriga mormor alltid har tyckte att lilla lilla Engla som inte har någon päls skulle behöva sej en tröja. Jag som sagt tycker att hon är en hund MED päls så nej hon klarar sej iaf om det inte är svinkallt. Men se där ja skulle inte sagt emot henne för nu står jag här med finfina täcken i olika varianter och funktioner och allt för att min lillfis inte ska bli kall.

Trött Engla efter 2 dagar med träning och passivitet i skolan.

Måste också säga att ytterligare 2 dar i skolan har gjorts och det är så underbart kul och lärorik så jag förstår inte alls varför jag inte bara kan göra detta. Klassen är så öppen och erfarenheter och kunskaper byts hej villt och frågor kan ställas utan konstigheter och det bästa av allt är att hur tröga frågorna som kommer ut min mun än är så ges det svar på dom om jag inte kommer på dem själv. Jag gör ju ofta så jag måste säga det jag tänker först högt, sen tänka och sen reagera och reflektera annars stannar det där inne i huvudet och då blir det alldeles för mycket kunskap som ingen annan får ta del av, hahaha. Så nu kör vi ett par veckors parktikhundar till innan det är dags för nästa träff. Shit snart står vi här och det är september och vi är klara det känns redan som det var igår vi började. Vill bara fortsätta och fortsätta och läsa mer och mer men jobbet tillåter nog inte mer semester i månaden annars får jag nog göra valet att skita i att jobba men då betalas inte räkningar och maten så det kan ju bli jobbigt på det sättet isf. Så än så länge njuter jag av den tiden jag får i skolan och bara hoppas att detta är människor jag i lång tid kommer ha kontakt med både privat och för att utvecklas som hundägare och hundpsykolog!

Engla & Sara

Ni ser ju varken jag eller Engla hade trivts bättre i skolan. Engla får jämt vara med och får massa uppmärksamhet och jag får lära mej precis det jag tycker mest om!

Vända på dagen...

Dagarna blir inte alltid som man har tänkt sej måste jag säga. Jag har alltid någon form av tanke vad jag ska göra med dagen antingen när jag lägger mej eller när jag går upp men denna helg har dagarna slängt om på bara någon minut och det har blivit mycket bättre än vad min tanke egentligen var.

Igår hade jag en deppmorgon och ingenting var bra och jag kände inte alls för att gå ut men ville ändå iväg ut i skogen. Så här komma Anna och Malik in som räddningen och bjuder ut oss i skogen till hästarna på en riktig långpromenad. Kanske inte det bästa vädret men ändå skönt med lite sällskap på skogsturen vilket inte händer så ofta och sen fick Engla leka lite och umgås med hästarna. Hon är verkligen så rolig med dom, hon går gärna in i hagarna till dom och styr men kommer de utanför och framför allt om det sitter någon på den då är de inte ett dugg roliga dom där stora djuren. Men det är en nyttig träning för henne att vistas i alla miljöer och se henne när hon söker stöd hos Malik när de kommer är så roligt. Hon är så sjukt tydlig med sina signaler och att äldre hundar verkligen är en stor trygghet.

Malik var min första flat som jag köpte och han är på nått sätt alltid min men ändå så är han helt klart Annas gårdshund. Det är en sån underbar känsla att se honom snart 7år gammal och verkligen leva livet, okej lite gammal och rostig börjar han bli men konstigt det. Han som inte ens skulle ha blivit 3år är idag 7 år och levt riktigt bra pga min osjälviska handling. Malik trivdes aldrig i lägenhet och med ett liv utan fasta rutiner det gjorde att hans sjukdom blev värre och jag fick antingen ge honom till en vän eller ta bort honom. 2 veckors semester hon Anna har idag blivit till 4år. Det är helt sjukt vad tiden går fort och så bra saker som gör så ont kan bli. Visst när man ser honom må så gott som han gör idag så tänker man varför kunde jag inte ge honom det? Men det kunde jag på mitt sätt och jag gav Anna en flathane som hon absolut inte skulle ha från början. Så omplaceringar kan leda till ett underbart liv för alla trots smärtan vid beslutet!

Lagom balans mellan koppelpromenad och lösspring och lek <3

Idag blev det en tur till naturområdet Skavlöten, jag mitt pucko tänkte att det är nog inte så mycket folk där det är ju inget bra väder men man kan säga att jag hade en aningens fel. Det var väl jag och ett x antal gående, skidåkare, långfärdsskrisko åkare och barn så min plan på en skön ensam tur i skogen ändrades. I vanliga fall hade jag vänt och inte orkat, men så kände jag att detta kan väl bli lika bra som något annat. Så på med joggingbältet, sele på Engla och sen KOPPEL, ja de ska visst ha sånt i naturreservat. Engla kanske inte riktigt förstod den poängen men det blev en träning i sej faktiskt. Mitt på promenaden möter vi något helt underbart och det var en "Lykka", se Englas glädje och den andra hundens lek var så det värmde lite för mycket i mitt trasiga golden hjärta. När jag sen får frågan om jag vill ta över henne så börjar jag nästan gråta. Det är inte okej att ställa den frågan till mej för hur ska jag kunna säga nej på en sån sak? Men men hård och iskall som jag är (troligt) sa jag att jag måste tänka! Duktig tjej sa jag till mej själv och klappade mej på axeln =)

Efter detta fina möte fortsatte vi turen ut på isen bland massa folk och Engla var så underbar att ha lös på detta område och hon hade så roligt och åkte nog mer fram än hon sprang eller gick. Det låg ett lagom tjockt täcke med snön och solen kikade fram med jämna mellanrum så dagens tur kunde verkligen inte ha blivit bättre.

      

Jag och Engla
120122

Nu hemma 2 timmar senare är min ängel heltrött och ligger utslagen i den där sängen som jag inte vet varför hon ligger och hårar i. Ja jag hade den diskussionen med mej själv igår när jag tvättade om varför hon sover i sängen när hon bara hårar ner. Det var så lätt när de var 3 för alla gick inte och ha i sängen men nu så kan jag inte säga nej, det är ju så mysigt med sällskap så jag får väl ta det onda med det goda och fortsätta tvätta lakan 1 gång i veckan minst, men vad gör man inte för att prinsessan ska ha det bra?

En prinsessa är väl värd det bästa!

Rastning av hundar...?

Sådär ja nu var det slut på flocklivet igen och Engla får nöja sej med gamle matte, men jag hoppas på att hon fixar det. Det har varit rätt intressanta dagar där man ser vad mycket händer under hundars först och andra år. För tikar är löpet SÅ VIKTIGT och eftersom det endast skiljer 2 månader mellan Engla och Jaffa så kan detta med löp i tidig ålder vara betydelsefullt och kan sätta konstiga griller i huvudet på knasiga tonårs tjejer. För att då för mänskliga så kan vi väl dra jämförelsen, hur kul och lätt och icke hormonfullt är tonåren för oss tjejer? Japp det räcker för mej och förstå dessa två damer helt och fullt. Det är ju så att Engla har redan löpt 2 ggr och kommer löpa gång nr 3 nu i februari, Jaffa löper gång nr 2 nu så det är lite knas. Som sagt det är inte en helt enkel relation och leken är inte helt hormonfri längre och framför allt inte när Jaffa blir frustrerad för Engla är både smidigare och mycket snabbare så hon har inte en chans att hänga med i leken och då har man ju all rätt i världen att bli pms-sur, eller?! Som sagt läst hund har jag gjort dessa dar och det märks att de är unga tikar som inte riktigt har homoner och löp under full kontroll, valplek och unghundsknas slår igenom titt som tätt. Så både kul och lärorikt hade det varit och haft besök här ett par dagar, men nu är det lugnt och endast Englas hormoner kombo mitt mitt humör som ska samsas!

"Vaddå vi hormonfyllda tonåringar?"

Idag när Jaffa blev hämtade så var ju självklart alla barn med in och åt mej ur huset på bullar och lussekatter, men tur är ju det får då får jag plats med nya. Det är ju ingen idé och baka när frysen redan är full. Engla har ju en förkärlek för barn i 2års åldern för det brukar resultera i MAT utan att man behöver förtjäna den på något vis. Men idag så försvann den ålderskategorin lite eftersom det helt plötsligt låg något sprattlandes på golvet som inte var en leksak och inte en hund, utan ett barn. Man fick inte ta hans filt, man fick inte ta hans leksaker men man FICK titta på honom och nosa på honom och det var en skräckblandad förtjusning. Hon beteede sej ungefär som hon gör med småvalpar, lägger sej och glor på dom och försöker puffa på dom och kanske bara leka lite eller kanske inte. Dom var så söta så när de låg där på golvet och kommunicerade med varandra....

"Ursäkta vem är du?"

"Inget o sova på, inget och tugga på men kan jag åtminståne få ge honom en puss?"

Dags för prisutdelning, Engla 1:a med HP som världens bästa barnhund =)

Här i Vallentuna så måste man ha väldigt dåliga erfarenheter av folk som rastar hundar. För nästan alla bostadsområden, stora som små, börjar/slutar med skylten att det är förbjudet att rasta hundar där. Okej jag kan köpa detta med att de inte ska springa lösa och allt det och att man ska plocka upp, men om man inte ska gå igenom några av dessa områden eller passera en sådan skylt så vet jag helt ärligt inte vart jag ska gå på mina runder? Men även om bostadsområdena sätter upp dessa så fattar jag inte varför det sitter en mitt på en lykstolpe på en gångbana?! Nehe får jag inte gå där heller eller och går jag på vägen så blir billisterna arga på mej. Nej som sagt jag respekterar att man vill att hundar SKA vara kopplade och under kontroll och att ALLA hundägare SKA plocka upp efter sin hund det är jag helt med på men varför får jag inte ens gå på en gångbana utan att mötas av denna skylt?

Tycker att man istället kan trycka upp håll din hund i så pass kort koppel så du har kontroll på den så den inte flyger upp i röven på min hund på andra sidan en 2m bred gång väg, vilket hände mej och Engla ikväll. Sen också denna respektlöshet om att inte plocka upp, har man inte råd med den lilla konstnaden bajspåsar så undrar jag vad hundarna äter och fall de inte är försäkrade? Nu har ju tom många kommuner satt upp bajspåsehållare så man kan faktiskt inte ens skylla på det längre. Visst händer det att man kan glömma eller att man får använda mer än man tänk sej men det är nångång, men all den skit (rent ut sagt) som ligger är inte bara "nångång" hög. Men men som hundinstruktör och aktiv inom hundvärlden så kan jag inte mer än ta ansvar för vad jag föreläser om och vad jag själv gör med mina hundar!

Nu slut på detta skrivande som var halvvägs in i skolarbete som jag tänkt och göra idag, men det känns som nacken och ryggen tycker att detta räcker men ska försöka orka skriva iaf lite av min kladd som jag fick ihop i lördags vid första mötet. Det är ett fördärv detta med Iphone för det gör att jag så sällan sätter mej ner vid datorn spontant och får lite gjort, mail, facebook och myk annat kollas i telefonen så därför blir bloggen, hemsidan och annat skrivande drabbat men ska försöka skärpa till mej. Men samtidigt så är det så smidigt att göra allt vid telefonen för det känns som jag får så mycket mer tid till annat och framförallt så känns det som jag kan "umgås" mer med Engla än när datorn sätts på för då "ska jag bara...." som alltid och så vips var 3h väck. Självdisiplin är inte min starkaste sida tyvärr men den har tränats upp så kanske kommer den med ålder eller tiden eller något....

Underbara söndag

Tänk vad så lite kan ge så mycket, det är svårt innan att förstå att även de enklaste sakerna kan bli enormt energigivande. Efter en riktigt god natts sömn vaknar jag till ett par minus grader, lite sol och alldeles vindstilla, vilket det inte har varit de senaste dagarna. Det var alldeles perfekt för en ute dag i skogen och massa lek för Engla med Jaffa.

Barn och hundar på äventyr....

Tänk att tre fina ungar och två vilda hundar och en super mamma kan vara det bästa sällskapet en helt vanlig söndag. Det behövs bara lite korv och bröd, en grill, lite snö och en skog sen kan det bara inte gå fel. Trots att både skidor, pulkor, grill och massa annat skull med så blir det bara bra när det är enkelt. Det är verkligen så att det blir inte jobbigare än man själv vill se det. Tänker ofta på det och det är så lätt att man gör allt så svårt och jobbigt istället för att bara göra det och då blir det lätt och bra. Njut av de fina korten på ett par enkla timmar i "Stockholms" skogen.....

Finaste lilla H <3

Vi ser ju iaf vem som det är stil på, Jaffa kan inte alls detta med att posa inför kameran som lilla fisförnäma Engla är specialist på..

Även här ser vi ju vem som har stilen, Engla gör allt för att hjälpa A upp för backen medans Jaffa tuggar pinne. Kanske är det nyhetens behag för Engla och Jaffa rätt trött på barnen men det hör inte hit, utan det är Engla som är hjälten ;)

Jag hoppas att ingen ser vad Engla, hjälten med stil styr med här.....

Engla hälsade lite på Blixten med efter att länge stått och glott in i buren, hmm kanske skulle köpa mej en kanin kompis till Engla?

Men i dag var det lätt och det kändes som hemma i västervik där jag ofta tillbringade tid i skogen med hundar och kompisars barn och bara hade en toppen dag och det var precis vad vi hade idag. Så nu sitter jag här hemma och njuter i min one piece och ser på två trötta gyllene som ligger utslagna på golvet. Ja Engla fick med sej kompisen Jaffa hem idag, det var ju väldigt gulligt att jag får passa henne när hon löper och är knasknäpp men vad gör man inte för Engla och Fridas skull =)

MYS <3

Så ikväll kommer det bara bli en skön söndagskväll med mys framför tv en härlig kvällspromenad i kyla och sen ska det väl lagas någon mat oxå. Ska bara komma på vad och när detta projekt ska ta form, det är nog det tråkigaste med att vara singel, det är detta jävla mat lagande till sej själv och ätandet i ensamhet, bläää. Tur att jag har ett jobb där maten serveras och sällskap finnes, toppen det. Men jag ska nog re ut kvällens matlag oxå, det bästa är när det blir matlådor för då slipper man tänka nån annan dag =)

120115