Hösthelg med SOL

Början på helgen var inte alls bra. Iväg tidigare från jobbet för att hinna till optikern, jag har nämligen fått tillbaka mitt tryck bakom ögat och det är ju så suddigt jämnt när jag tittar. Så denna gång tänkte jag kolla upp det INNAN jag blir så dålig, klokt gjort med inget roligt besked. Det är nämligen så att en av mina mediciner som ligger i min dosett som jag pillar i mej varje dag påverkar min syn negativ och KAN ge dessa biverkningar. Det mest irriterande med detta är att förra året när detta hände fick jag varken träffa ortopidist eller att någon tänkte på medicinernas biverkningar, men här i storstaden gör det uppenbarligen det. Dock är det denna medicin som "räddat" mitt liv och sluta med den är inte ett alternativ så hur detta ska lösas är en gåta men på nått sätt ska det säkert gå det brukar ju göra det på något mirakulöst vis. Tungt och jobbigt blev det iaf och trycket bakom ögat blir ju inte bättre av denna stress......

När tårarna väl var torkade så samlade jag faktiskt ihop mej och åkte på TÄS-träningen på VABK så att tjejerna skulle fått nått kul denna soliga fredag. Engla jobbade på med läggande och ställande för att det verkligen ska sitta DIREKT inte 5 steg senare. Även Englas uthållighet är något som är enormt viktigt att jobba på i linförigheten, hon har så mycket annat som rör sej i huvudet så ibland undrar man hur hon ens håller ordning på sina egna tassar. Men bra folk som tränade och vi hjälptes åt för att alla skulle kunna träna sitt. Vi gjorde även en platsliggning och den gick ju bra som vanligt, där kan hon verkligen bara ligga och ta det lugnt och kolla på allt som händer. Dock skulle jag vilja ha lite mer fokus på mej men det jobbar vi på, men det är ju uthålligheten som måste tränas upp.

Tikka hon fick spåra men det gick sisådär, man kan säga att hon SPRANG igenom spåret och det är inte okej när matte håller i linan. Så sakta ner och vara mer noggrann är nog det viktigaste för henne. Dom spårade godisspår båda två i onsdags och då var hon mycket mer saklig men i fredags slog det slint helt och hållet och hon for som en galning. Men till målet kom vi och lycklig blev min Tikkis då =)

Anna försöker tror jag dirigera hundarna på något vis ;)

Lördag morgon och solen lyser och himlen är klarblå då kan man bara göra en sak, GE SEJ UT!! Hade tänkt mej en långtur i skogen men istället blev det ett besök upp till Anna och Malik. Dock en långpromenad men på annan mark och det är skönt. Engla och Malik har ju så roligt men jag vet helt ärligt inte om de leker med varandra eller om de leker var och en och ibland krockar deras lekar. Roligt ser de ut att ha iaf och Tikka och Malik har ett så sunt förhållande. De köper helt och hållet varandra men man måste inte leka, springa med varandra okej men sen räcker det och det är så skönt att se att Tikka har utvecklats så mycket när det gäller samspelet med andra hundar. Det är ju verkligen något som vi har jobbar med att det finns andra raser än jaktgolden, men det har tagit tid och vissa är fortfarande inte helt okej. Skön tur i skogen blev det iaf och sen var det bara att åka hem, packa och bege sej till Kim och Milea i Stallarholmarna.....

Resan till Kim är inte barnvänlig med tanke på alla dessa JÄVLA KÖER kl. 19 en LÖRDAGSKVÄLL, hur tänker dom våra kära stockholmare?? Ja arg, ledsen, irriterad och jävligt ont öga blev resultatet, tur att det var en bra bit kvar i bilen när jag väl kommit loss från detta och mött upp Kim på stora vägen för hade hon träffat mej när jag satt fast inne i stan så hade jag nog fått vända hem....

Väl framme hos Kim så var jag åter lugn och vi hade en riktigt trevlig kväll med lite vin och massa prat. Det är verkligen en energipåfyllning att umgås med nära vänner som man kan vara sitt riktiga jag med utan att bli dömd. Okej uppenbarligen ansåg Kims son att jag såg ut som en Algrensbil i min OP så helt odömd blev jag kanske inte, men jag överlever den domen och detta var verkligen det jag behövde, tack Kim <3

Engla och Milea myser <3

Den som jag kanske inte tackar var väl Milea kl. 7 i morse men jag får väl tänka att om jag lagt mej när hon gjorde det så hade jag varit piggare, men så klok var inte jag. Men det bästa med det var ju att vi fick njuta av en underbar dag med så många mer timmar. Idag har vi hunnit med skogspromenad, korvgrillning och lite träning med Kim och Saffran. En hel del kort har hunnits och tagits oxå och den del blev riktigt fina.

Engla spanar över "sina" ägor och funderar på vad hon ska hitta på här näst...

Tikka njuter i solen och hänger med Kim i köksfönstret för det kan eventullet, kanske, möjligtvis ramla ner en korv som hon annars kan missa ;)

Så var det det här med träningen ja eller snorkla eller maskerad, hur och med vilka metoder Kim tränar Saffran får nog bli en gåta, men bra gick det och metoden fungerade ;)

Platsläggade med alla tjejerna.

Låt mej presentera Kims grannar, påfåglarna, hästen Whisky och hönsen.

Världens finaste tjejer, observera att Tikka och Saffran (damerna) är på samma bild =)

Pusskalas mellan Coffie och Saffran, stackars Plex fattar inte vad som händer.

Saffran & Coffie

110925

Så nu är jag hemma i mitt hem och ska försöka göra lite plugg och planera kommade helgers kurser så det är fix och klart när Västervik får finfrämmande 2 helger i rad! Men så var det här med självdiciplinen en söndags kväll....Hmmmm....Inte Lisa Björkgrens grej.....

Njut av solen och vännerna och ta in all den värme dom ger!

1 år på svensk mark

Bus & Kärlek är Englas ledord här i livet <3

För 1 år sen så åkte jag och Lina upp till Stockholm för att hämta ut min lilla Engla på Arlanda. Allt var helt knasigt och hur och varför det blev en valp från England det kan man fråga sej, men bra har det blivit. Efter att jag hysteriskt virrat runt mellan cargon och tullen på Arlanda var det äntligen dags att hämta den lille valpen. Jag hade förväntat mej en valp på ca 5-7kg som de andra 8veckors valparna vägt men icke, i ett hörn av buren låg en chockad (minst sagt) liten 12 veckors valp på 3kg. Innan jag fick ut henne och innan hon kommit ur den värsta chocken tog det tid. Hade jag vetat det jag vet idag om chockens påverkan på valpar så hade jag nog blivit vettskrämd där på Arland och tänkt att detta ALDRIG skulle gå. Men ibland är det bra att inte läsa "instruktionsboken" innan man börjar arbeta med det man köpt. Efter ca 1h med sin bror släppte det värsta och resan hem till Västervik började. Än idag kan jag inte mitt liv förstå hur liten och tanig denna lilla valp var men det var hon. Väl hemma tänkte Lykka äta upp henne till kvällsmat, för att senare bli Englas bästaste vän någonsin, tror inte det finns någon som kan ta Lykkas plats.

"Ska jag äta den eller leka med den, hmm?!"

Kärlek, trygghet & respekt <3

Jag vet hundar kan inte tänka och känna tillbaka men Lykka var Englas stöd till att bli den valp hon blev. De 3 första veckorna hemma var en kamp många ggr för Engla, regn, blåst, människor ja allt skrämde henne. Det tog lång tid innan hon började bli glad att jag kom hem, Emma W som var hemma med henne gjorde en guldjobb denna jobbiga tid för henne. Väl trygg hemma ca 5mån gammal togs hennes ALLT bort. Visst jag ska inte underskatta Engla, hon var betydligt mer medveten om Lykkas lidande än vad jag var, men när Lykka väl somnat in och Engla fick lukta på henne så växte hon ytterligare ett steg. Jag krypte väl 78 steg, men det är lättare att resa sej som 25åring än som 5månaders valp.
 

A winner takes it all!

Väl hemma var det dags att börja om igen, rädslan för regn, blåst och plötsliga ljud och händelser var återigen ett moment att jobba med. Men denna gång tog det inte lika lång tid att få det att släppa. Under de 2 månaderna som Engla var ensam hund växte hon sakta men säkert, men det märktes tydligt att hon är ingen ensam hund. Hon är en helt annan hund i flock och det är där hon är som bäst. Så på nyår blev det en Pärla och även med henne led Engla mer än jag kunde ana. Engla sitter på en egenskap som jag ska tacka gudarna för, om jag bara kunde läsa henne lite bättre så skulle hon lära mej SÅ mycket.

Engla tålmodig från första dagen, valpar, gammla gubbar och matte,allt köper hon mitt engelska hjärta!

Året har gått och när jag tänker på allt som Engla gör idag och hur mycket hon har växt kan jag inte annat göra än att klappa mej själv på axeln och ge Engla all världens beröm en hund kan få. För även om det inte varit lätt så har vi tagit enorma kliv. Visst hon är inte en allemans hund men hon accepterar omgivningen och följer mer än gärna med på saker och ting. Hon är inte störst i världen med sina 19kg, men hon är sjukt behändig i många situationer och trots att hon är 1 år kan hon utan problem gosa ner sej i mattes knä för en välbehövlig paus under träningar och kurser.

Så åter till att om jag hade vetat det jag vet idag om chock så hade jag varit så grymt rädd under hela hennes uppväxt att hon aldrig skulle repa sej, men istället gav jag henne TID och åter TID och det är nog det som gjort henne till den hon är idag. Det är många timmar med "bara vara tid" med kompisar, hundar, kurser och massa annat som gjort att hon växt. Det har inte varit massa krav på henne utan det har fått tagit sin tid och jag känner att när jag stod med min 8mån valp och sa att ALDRIG kommer denna hund kunna tävla lydnand och tänker på idag så känner jag att TID och TRYGGHET är grundstenarna för en valps uppväxt. Jag har nog varit tydligare, mer närvarande och myk lugnare med Engla än vad jag varit med någon annan valp och det är jag enormt glad över idag. Visst hade jag läst "manualen" först så kanske jag hade kunnat hjälpt henne men med min rädsla för sjuka och mentalt "dåliga" hundar så tror jag såhär i efterhand att jag ändå har gjort rätt för just oss.

 
Ta ett häng är det väl aldrig fel med, bara man får spana under tiden.

Hon är min levande del av Lykka så är det bara och så kommer det nog alltid att vara. Visst Tikka bus är en Lykka, fast en gammal sådan, det är nog därför som jag känner ett lugn och en harmoni mellan dessa två vildtrill som bara förgyller mitt liv, äter upp mina pengar, tar min tid och framkallar mina tårar men även mina skratt. Så idag har jag min "lykkliga engel" här hemma och jag är NÖJD med det jag skapat, 1 år med Engla och snart 8månader med min Tikka.

Kärlek <3
Visst ingen av oss är perfekta men vad gör det, vi lever inte i en perfekt värld och fungerar det inte då kyler vi hvudet och går vidare.....

Aldrig att Engla skulle hitta på bus, det är ALDRIG hon som gjort det ;)

Äventyr och resor är inget som skrämmer Engla idag...

Tänk vad en sån liten tös har lärt mej på så kort tid, undra vad hon ska lära mej alla de andra åren som hon ska fara runt i mitt liv? Hon är en hund jag litar på med mer eller mindre alla hundar, barn, människor med särskilda behov, hon är precis den hund jag önskat mej fast med skeva höfter. Men vad fan jag är ju precis det mamma och pappa önskade sej men jag har ju inte ens bara snea höfter här är ju allt snett och vint och dom älskar mej ändå ;)

Japp det var Englas första år och man kan inte annat än att säga att detta är en mer metalt stabil hund än jag ibland kanske tror, hon har blivit av med Lykka efter 6veckor, Pärla efter 5månader och själv sprungit runt med en bruten sporre i 2 månader och ändå står vi idag mer eller mindre klara för att starta LP1 och hon är en underbar hund att jobba och leva med. Så det är synd om er alla som förlorade en valp när HD-resultatet kom för jag har orginalet och är nog så tacksam för det <3

Denna lilla knasiga 15månaders unghund är verkligen en LYKKLIG ENGEL <3

 Hon är den perfekta blandningen mellan passivitet och aktivitet ;)

Rally & Lydnad i en perfekt värld?

Torsdagsmorgon i Vallentuna

Ja mycket har hunnits med i helgen och just nu sitter jag helt slut med två underbart trötta gyllene och njuter av min fin, fina Onepiece som äntligen har kommit. Jag vet att jag tjatar om denna men ni som känner mej väl vet att jag är ett "mjukismongo" och lär nog alltid vara så detta kan vara det bästaste plagget som jag ägt. Eftersom det medföljde ett rätt fint presentkort tillsammans med denna så ska jag nog slå på stort och köpa mej en till så jag klarar mej hela vintern. Dock är de ju mer än en person som sagt åt mej att jag inte får gå ut genom dörren med den på mej men kissrundan på kvällen och under termokläder borde det vara okej ;)

 Nu tar gyllene lycka över.....

Så nu är det färdigskrivet om min OP nu blir det mina gyllenes tid att glänsa här i bloggen. Jag är så himlans stolt över både dom och mej faktiskt. I lördags så var det KM i rallylydnad på Vallentuna BK och som en skoj grej hade jag anmält mej med Engla. För att nått skulle sitta har det varit hård träning den senaste veckan och jag måste nog säga att jag faktiskt är stolt över vår insats med tanke på förutsättningarna vi hade. Första omgången hon gick fick vi 68/100p, Engla bjöd på en show och visade att den blyga 3.5kg tösen jag plockade ut på Arlanda för snart 1 år sen är som bortblåst. Nu är det ett riktigt charmtroll med full fart och massa kunskap blandat med bus som far fram. Lite mer samlad inför andra gången och då gick det riktigt bra, resultatet blev då 85/100p och det kändes mer rättvist. Engla kan om hon vill och då ska det visas, dock fick vi inte räkna med det protokollet men det finns dokumenterat och insatt i Englas tävlingsmapp.

 Även om det engentligen bara var Engla som skulle ställa upp så halkade även Tikka in på ett bananskal på tävlingslistan och gjorde debut med mej på tävlingsplanen. Där var ju förutsättningarna ännu sämre men att få se Tikkas glädje i ögonen när hon får jobba och se hennes försök att göra mej till lags och samarbeta är värt 100ggr mer än poängen och resultatet. Hon gick faktiskt i mål med 66/100p och det är inte illa för att vara 7år snart och ALDRIG varit i sånna här tävlingssammanhang. Jag blev så stolt över henne och hennes insats, men det som var bäst med allt tyckte nog Tikka var bollen som kom när banan väl var klar. Självklart ska den bästa belöningen vänta när hon gjort en sånt bra jobb.

Förutom tjejernas insats i tävlingen så bjöd Vallentunas vädergudar på ett kanon väder så dagen blev riktigt bra, massa trevliga människor som bjuder på sej själva och sina hundar. Alla gjorde sitt bästa och med många nya deltagare inom grenen gjorde dagen väldigt lättsam och stämningen var verkligen kanon. Det känns helt toppen att jag kommit in på en sån klubb, det ger en så många möjligheter att utvecklas!!

Efter ett fåtal timmars sömn pga av hämtning av kära mamma på Arland i natt var det dags igen för ytterligare en dag på bruks. Men idag stod det tävlingslydnad på schemat och då fick Tikka stanna hemma med mamma och pappa och styra och fixa lite i lägenheten. Mitt självförtroende var betydligt bättre än gången innan så med huvudet hög och ryggsäcken full av olika belöning åkte vi iväg. Jag trodde kanske att Engla skulle vara lite seg efter gårdagen och 4h på bruks men ICKE. Min lilla tjej bara glänste idag med och hon jobbar på så himlans bra. Linförigheten gick SÅ mycket bättre, det är uthålligheten som svajar lite men hon har numer en viftande svans och en kontakt som hon inte haft innan. Sen blev det träning på ställande och läggande med olika framgång. Tandvisningen är något vi jobbade vidare med och nu backar hon iaf inte undan när "dommaren" kommer fram utan sitter kvar och den får klappa henne så träning träning ger färdigheter. Platsläggande sitter som en smäck på mitt engelska hjärta så är det bara, sen ligger hon som ett tajkonläger men hon ligger still med vridna tassar och böjda ben. Men vi har ett STORT problem och det är denna jävla apport, jag vill inte ens säga vad jag har lust att göra med den men det inte innebär inte något som jag skulle vilja stå för i praktiken så när Engla för sjuttioelfte gången spottar ut den eller glor på mej som jag vore dum i huvudet för att hon ska ta den, andas jag och räknar till 100 och byter moment eller taktik. Som tur är är apportern bara 10p så jag missar ju inte alltför mycket på detta. Men ibland kan hon bara glänsa till och greppa den perfekt, hålla utan att tugga och lämna den på komando så jag undrar verkligen vad som rör sej i denna lilla hunds hjärna ibland. Men det är och förblir ett mysterium vad som pågår mellan öronen på den lykkliga engel <3

"VA?! Hur menar du nu?"

Trött tjej myser i solen <3

I eftermiddag blev det söndags middag med pappa och mamma och det kändes som det var en evighet sen. Sen hjälpte min älskade mamma mej att fixa och styra med det sista i vardagsrummet och sovrummet så nu är mitt hem SÅ himlans fint. Pappa hjälper till med tapeter, målning och borrning. Mamma fixar med det lilla som är så mycket. Jag kan nog inte ha bättre föräldrar, de ställer upp mer än många andra på alla sätt och vis och jag ska vara enormt tacksam för att jag har dom föräldrarna jag har. Nu när hemmet nästan ser ut som det ska igen ska jag krypa ner framför min NYA tv och ha det bästa söndagsmyset med mina tjejer. Det behövs kraft och energi för imorgon sparkar en ny vecka igång och även om kalendern är rätt tom nu vet jag med mej själv att jag är bäst i hela världen på att fylla på den så fort den väl satt igång.

Jag måste bara skriva en sista sak som jag igår kom på när jag och pappa satt och tittade på lotto på tv och funderade på vad man skulle göra om man vann ett par miljoner. När jag bott i Västervik så har min dröm alltid varit ett hus, om jag vann pengar så var det det jag skulle ha lagt dom på. Sen har det varit en massa andra småsaker som jag ha velat ha, men igår så kände jag för första gången någonsin tror jag att visst skulle jag vilja vinna pengar men det jag skulle göra för dom var helt andra saker. Visst jag skulle lösa mitt lån på mina 50kvm men jag skulle inte köpa större, jag skulle ge mej själv en ny bil men sen så är jag nöjd. Och dessa två saker är saker som jag ändå har i mitt liv, mitt hem bor jag i och det ända som hjälper med att lösa lånet det är att jag kan SHOPPA MASSA, och en bil har jag och den är perfekt för mej. Så det som en miljonvinst skulle ge mej är det jag redan har, okej jag har inte ekonomiskt oberoende vilket vore SÅ SKÖNT men jag klarar mej ändå och jag vet att det jag ger mej och mina hundar har jag jobbat ihop och förtjänat. Lycka och tid går inte att köpa för pengar och för att vinsten ska hamna på just ditt konto kommer också kosta dej ett x antal slantar som du kanske hade kunnat njuta av just här och nu!

Så mitt råd är leta inte efter den perfekta världen den kommer inte till dej utan det är du som skapar den. För det som är min perfekta värld i 50kvm i Vallentuna med skulder, roligt men krävande jobb, få men underbara vänner (här) och två gyllene lyckor som tränas och förgyller min vardag är inte någon annans perfekta värld. Det mest underbara med denna känsla är att den är inte köpt för pengar (okej hundpsykologutbildning är det) den är tillverkad av tid, kärlek, tårar, vänner och familj som låtit mej växa och utveckla denna känsla.

Tack till alla er som funnits runt mej och stannat trots alla turer runt mej, ni är ovärdeliga i min värld och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Maria & jag i vår livs form i vår perfekta värld <3

 
Tikka laddar inför rallyn med lite jordgubbs MER <3

 Välkommen till MIN perfekta värld...