Simon 6 år

Födelsedagskalas igår hemma hos familjen Kaos där lille Simon skulle slå på stort och fylla 6 år. Så nu till sommaren är det hans sista kakafestival på förskolan om inte mamma gör som hennes söner ber henne om och skaffar en till så de får fortsätta att gå på den. Illa av Annika tycker jag som inte ger sina söner ett syskon för att de ska få gå på kakfestivalen. Hon gav inte heller Mynta tillåtelse att para sej med Tyson igår som hon mer än gärna hade velat, utan hon var tvungen att spara sej tills ikväll när hon skulle träffa sej en riktig taxhane. Snacka om bortgifte och att föräldrarna bestämmer sin man, stackars Mynta får inte ens bestämma far till sina barn. Hoppas bara "Sviktor" får välja tjej, fast just det det är ju tjejerna som väljer Viktor =)

Skämt och sido, det var en väldigt rolig kväll och jag kommer verkligen att sakna familjen Kaos och Veronica och Sandra. Tur att Simon får ha sina egna kompisar på kalaset och inte mammas kompisar och hundar, btw.

Pärla: Vad är det Simon?
Simon: Jag får inte gå på fler kakfestivaler =(
P: Men jag kan vara din lillasyster så kan vi gå.
S: Det går inte toker, jag vill ha ett syskon...

P: Men så blir det inte nu, men du kan låtsas att jag är din lillasyster och sen kan min matte ge dej kakor varje sommar?
S: Ja det blir kanon =)

Idag har det varit fotokurs hos Mattias och Edwin och jag har lärt mej en himla massa om slutare, bländare och tider och alla himlans knappar på kameran. Har glömt hur kul det är att umgås med denna otroligt konstiga människa. Sen fick jag ju pluset och hälsa på lille Edwin som på något konstigt sätt har vuxit upp och blivit hur stor som helst skapligt att åren går utan att man tänker på det. Känns som förra året som jag och Ida terroriserade stackars Mattias som gymnasiepraktikan på våra medialektioner i 8:an. Vissa människor kommer alltid ha en viss plats i ens liv vad som än händer. Så himlans kul med sånna vänner, dom ska man vara riktigt rädd om!!

Idag känner jag verkligen att nu måste jag ta tag i detta med hundträning och mina gyllene lyckor för de börjar bli riktigt uttråkade på sin matte. Även om det inte saknas promenade eller händelser i deras liv så tror jag likt deras matte att de saknar träningen som har blivit lite åtsidosatt i detta kaos med flytt och sjukdom. Märker det lite när jag är ute och går och de har lite "dryg" attityd emot mej och bara går i sin egna värld. Men vi har jobbat lite på det idag och det sitter ju där men de känner verkligen av min stress just nu och det är så synd. Men snart är allt i sin ordning igen och då kan vi börja träna och komma tillbaka till verkligenheten som dock nu kommer vara i Vallentuna. Pärla fick idag iaf följa med på valpkurs med Sally och Sickan och det tyckte hon var jättekul. Hon är så himlans duktig min lilla tjej och kontakten sitter där som bara den. Ibland känns det som jag inte uppmärksammar henne på det sättet som hon borde uppmärksammas men det märks när man tränar att hon ändå får det även om min känsla är något annat. Men jag blir verkligen så glad av att ha med dom en och en och den tiden är så himlans viktig och det märks när man gör det. Kvalitetstid är det verkligen när man får det. Jag är lyckligt lottad och har ett privilegium med mina underbara hundar. Kanske inte delar den känslan riktigt med min mamma och pappa för deras trädgård är nu mer en leråker med lagom fina groppar och mammas pionbuske kommer nog tyvärr inte få möta vårsolen detta år. Men vad gör det när man ser tre lyckliga lerfärgade gyllene hundar indundrandes i köket?!

Vaddå, vi lerar aldrig ner oss alls ;)

Packa, packa, packa, syns i morgon, torsdag Vallentuna IGEN =)