Varför?!?!?

....är världen så grym och orättvis?!?!

 

Mina ord och mina tårar är slut och smärtan är obeskrivlig. Jag kan inte för allt i världen finna svar på varför det hela tiden drabbar mej, 3 hundar på 1½ år med sjukdomar som "inte finns" på den rasen....Hur i helvete rent ut sagt kan det bli så? VAD är det som gör att just jag får dom och kommer på nya sjukdomar? Frågorna är så många och utan svar........

När inte jag ens kan prata eller skirva om det eller få det ur mej då är det otäckt. Det är så jävla orättvist det ska inte behöva bli på detta viset. Men på nått sätt måste jag svälja, andas och andas igen för att glädjas åt dom två underbara gyllene som är kvar hos mej. Engla visade ganska tydligt när hon kom tillbaka i söndags att Pärla inte mådde bra. Från det hon kom tillbaka och tills onsdagskväll när Pärla fått somna åt inte Engla ett enda dugg. Men på onsdagskvällen när vi kom hem satte hon i sej all mat och har sen ätit igen. Shit den hunden har något som ingen annan har, hon är en ÄNGEL <3

Men efter detta så har hon blivit världens lyckligaste och vildaste unghund. Som far överallt och kan knappt stå still för det kryper så mycket i kroppen. Engla som ALLTID är lugnet själv har nu blivit unghund på riktigt och bjuder på bus och massa fart, UNDERBART!!! Hon kanske äntligen har en chans att få vara valp/unghund. Inget eget brutet ben, inga sjuka hundar runt sej, utan nu är det bara HON och så Tikka såklart som också hänger på detta kaoset ;)

Så jag kan inte för allt i världen kasta bort dessa två underbara individer även om sängen och filmer lockar något ofantligt och slippa gå ut på en veckan. Men så är inte livet, sörj, bit ihop och fortsätt.....

.......vägen är inte slut än på länge!

Mys <3

Efter 4 extrem LÅNGA dagar på jobbet väntar nu en ledig dag imorgon när sorgen är tillåten, för sen är det 6 dars jobb igen på raken, som det ser ut nu. Men ikväll har jag och tjejerna börjat en del av ett nytt liv och det genom transportmedlet CYKEL! Ja första steget är att få vilden Engla att gå bredvid en dragandes cykel sen kommer alla viktiga delar i denna motionsform så som, uppvärming, intervaller - stegvis ökande, stretching och massage. Men det verkade lovande efter kvällens runda!

Ny fin cykel och 2 duktiga tjejer!

Det finns så mycket jag "BORDE" göra och mail som "BORDE" skickas, men inte minst räkningar som MÅSTE betalas, men idag är första gången jag sätter mej vid datorn sen i tisdags. Sängen är det enda stället jag vistas på när jag inte varit ute eller jobbat. Vet ni vad det värsta med allt detta är, det är rädslan för att våga fortsätta och våga hoppas på livet med friska hundar som kan ge mej många år med träning/tävlings glädje och bonusen valpar. Rädsla och sorg kan vara två av de värsta känslorna att hantera förnufigt, men två känslor som är extremt starka för mej just nu och de MÅSTE hanteras!!

Lev IDAG imorgon kan det vara försent...

Pärla - Meatball

Det är med enorm sorg och värk i mitt hjärta som jag skriver detta inlägg. Paniken är ett faktum och ilskan är obeskrivlig. Men ytterligare en gång har jag gjort det mest osjälviska jag kan göra. I onsdags kom det fram att min älskade Pärlas sjukdom Legg Perthes satt även i armbågarna. Som ni vet är jag en sån person som ALDRIG låter mina djur lida om det finns alternativ och jag gör ALLT för att de ska få det bästa möjliga. Och för min lilla Meatball var det ända rätta att låta henne få somna in i onsdags eftermiddags <3

För mej är det inte ett liv att låta en sjuk valp få lida i minst 1 år innan hon eventuellt, kanske kan få ett liv som soffhund med utgången Atros vid ca 4 års ålder. Det är inte ett liv för en jakthund och en individ som ÄLSKADE livet. Hon skulle isf få älska livet och leva det och det hade hon inte fått. Så efter flera veterinärers rådfrågande på denna extremt ovanliga sjukdom på Golden så var detta det enda och bästa alternativet. Ingen har än så länge funnit svaret på VARFÖR?! Men trösten är att ha bra veterinär och uppfödare som gör allt för att finna svar och lösningar på denna sorg och de andra valparna.....

Men hon fick 6 ½ månad med mej, Engla och mamma Tikka. Hon var mer än älskad och det fanns ingen som Meatball. Vilken valp slår sej själv konstant med svansen, föds i en vuxen hunds kostym och är bara världens bästa? Hon är och förblir Meatball <3

Hon förtjänade ett så mycket längre liv, men hon förtjänade inte ett liv med den smärta som hon redan hade och som vi alla visste bara skulle gå åt ett håll. Jag kan verkligen inte finna några ord, dom är slut.......

Pärla 4 veckor <3

6 veckor....

Första natten hemma - 110101

Me and my Meatball

Engla, Pärla & Majken

Livsnjutare....

 

Pärla och Isak = BFF <3

 

 LOVE

 

 

 <3Gyllene lycka <3

Mor & dotter

 Pärla 

101107-110525

Träning

Precis så här glad är Engla över att träffa Pärla ;)

Två stycken som är väldigt lyckliga i mitt liv just nu, det är Pärla och Engla som inte kan låta varandra vara i 5 sekunder utan att hitta på bus. Det är som att de skulle ha varit borta från varandra i all evighet och att det är bäst att leka så mycket som möjligt, typ hela tiden för att kanske är det stopp på det en dag. Visst mycket sant egentligen är det väl stopp på det redan nu men mitt hjärta kan inte förbjuda det hela tiden. Det är både underbart och ledsamt att se deras kärlek och glädje i varandra när man vet att det är inte så här deras liv kommer se ut och troligvis kommer det inte vara tillsammans alls länge till och det gör så grymt ont. Ilskan och besvikelsen är enorm, samtidigt som sorgen och känslan av orättvisa är stor. Tror alla känslor som kan finnas i en kropp samtidigt finns i mej just nu. Ett enda stort virrvarv av känslor, frågor, och dilemmat att agera efter hjärta eller hjärna. En duell som jag inte har bestämt än vilken som ska vinna.....

 

Riktig glädje <3

Men idag när jag hade kämpat mej igenom ett par timmar på jobbet så bestämde jag mej för att stoppa undan allt vad trasiga hundar heter och bara försöka njuta av de gyllene och deras livsglädje. Så jag packade ner träningssaker och begav mej till bruks för lite arbete och motion för dem. Kände att det var välbehövligt. Har inte tagit hand om mina hundar så som jag brukar och vill den senaste veckan, vilket är förståligt, men ändå så måste man ibland skaka av sej allt och fokusera på dom.

Engla hon är ju hetast av hetast just nu och gör allt i 120 och far fram som bara den. Men det gör att passen blir fartfyllda, roliga och livliga. Kanske inte det mest strukturerade och ordningsamma träningspasset men ett mycket roligt och det var det som var det viktigaste. Hon ska ju hem till Viken snart och tävla KM så vi får väl lägga på ett kål. Alla moment är ju tränade utom hoppet men det ska nog gå det med. Nu ska jag sparka mej och Engla i röven och ta tag i detta. För vi har jävligt kul när vi jobbar och det måste övervinna min sorg just nu för att jag ska orka fortsätta med detta.

Tikka hade ett mycket roligt apporteringspass med många lyckade hämtningar och avlämningar. Vi jobbar på linjetagen och på att fokusera på rätt dummy trots att det finns fler i omgivnigen att välja på. Konsentration och fokusering är något damen behöver. Stor glädje att se henne arbeta och detta är ytterligare en anledning till att jag inte får stänga in mej och glömma bort allt energi och glädje desssa ger.

Världens finaste Pärla jobbade på med lite apportering och trix. Vi jobbar på att lära oss vacker tass men det går sisådär men snart så kanske det faller på plats. Sen jobbade vi på kontakten som är helt underbar. Denna lilla tjej bara växer och växer och skulle kunna bli en så underbar individ. Hon har verkligen bara börjat sitt liv och det ska inte vara så här för henne. Men jag försöker att jobba på med henne och däremellan får jag fokusera på sjukdom och rehab/medicinering. Viktigast är att hon får fortsätta LEVA och då menar jag LEVA inte bli instängd och åtsidosatt...

Det som är så tråkigt när jag är ute själv är att det aldrig blir några roliga träningsbilder och lägga upp, utan alla kort som tas är bara på hundarna i lek eller i possering. Hade varit kul med "jobb"-kort också, men än så länge får ni hålla tillgodo med dessa vackra bilder.

Kärlek <3

Nej nu borde jag gå och sova och jag borde ha gjort det för länge sen. Men det blev ett par timmar hos kära Lisa K för att bli av med lite av all sorg, så därför är klockan absolut mer än den borde. Men eftersom jag nu inte behövde jobba imorgon så spelar det ju ingen roll. Så dagen ska gå till hundarna och hundarna för att sen har lite privatträning på eftermiddagen och sen avsluta dagen med lite kalas och tårta och kära sysslingpyssling. Bara för att dagen inte fylls med jobb på restaurangen så fylls den med mycket annat och jag hoppas att det ska finnas energi till träning och lite annat i morgon med mina älskade gyllene.

"Matte VARFÖR skulle det bli så här?!"

"Förlåt....."

"Älskar ju dej <3"

Vecka 20...

Som sagt denna vecka har inte varit den bästa och tårarna borde snart ta slut för dom har näst intill runnit hela tiden. Jag kan verkligen inte förstå hur gärna jag än vill så kan jag inte förstå varför mitt liv aldrig bara kan få vara? Inte nog med att allt med hundarna verkar bara vilja gå emot mej så går väl inte arbetslivet precis åt det hållet jag helst skulle vilja. Men för att inte hamna i någon skev situation så kommer jag lämna det området men det är inte heller något som är på topp just nu. Hade gärna lekt med barnen i skogen istället =)

Men för att se det positiva med denna vecka för det måste jag också göra för att orka mej igenom vardagen så är det att Maria har varit här och givit mej lite stärkande energi och en himlans masssa skratt. Herregud det kan bara vara Maria Olsson i upplaga 1986-Norrland som är så sjuk som hon är. Det är oftast jag som får skulden och är den som kommer med alla sjuka idér men utan henne hade ju dom inte ens får lite glöd att bildas i mitt huvud. Helgen har verkligen varit det bästa jag kunde få just nu och som sagt det är nog ingen som jag kan läsa av och härma och ha så jävla kul åt själv och även få henne av dö av skratt. Gott dricka, shopping och skratt har fyllt denna helg och gjort att veckan iaf fick något positivt minne med sej. Tack Maria för det och du försök att kom ihåg allt vettigt jag lärt dej nu i helgen och ta vara på alla goda råd från den gamle och erfarna ;)

Nu ska jag försöka ta nya tag och påbörja 14dar med jobb och ingen ledighet. Så det är bara att bita i det sura äpplet och ta energi från sparlagret som börjar bli riktigt tomt och dra igång vecka 21.....

Där en av de stora utmaningarna är att hålla Engla borta från pulshöjande aktiviteter och Pärla från vild lek. Kan lova att efter ca så där 9 timmar och 3 av dom i bil så är det redan ett styr. Glädjen över att se varandra var helt ofantlig och Engla höll på att krypa ur sitt egna skin när jag öppnade bagagen på pappas bil. Nu ligger Pärla snällt och försöker hjälpa Engla att klia och bita på hennes sår vilket inte är helt okej, men jävligt gulligt. Dom får njuta av varandra ett par dar nu innan det är dags för Pärla och åka på hälsoläger i Västervik hos bästaste mamma och pappa <3

Måste avsluta med gårdagens uppraggnings repliken på kvällsrundan med Tikka:
"Får man klappa matte?"

Pärla - Meatball

Denna vecka har varit grymt tuff för mej och min älskade Pärla. För exakt en vecka sen fick jag ett tråkigt besked angående Pärlas halvsyster. Sen innan visste jag att Pärlas helsyskon hade fått diagnosen fraktur i höftkulan vilket jag tyckte var mycket märkligt. När det sen dyker upp att även ett halvsyskon har fått samma diagnos trodde jag inte på ödet längre. 1 hund ingen hund men 2 men samma är något knas. Envis som jag är och med min känsla för att känna av vad som är fel, såg jag till att Pärla blev röntgad på måndags kvällen. Min känsla sa att höger höft kommer det vara något knas med, men Lisa K gjorde allt för att övertyga mej att så inte var fallet. Pärla har haltat lite i omgångar och har inte riktigt orken när man är ute. Men för mej har det mest varit en del i det aktiva livet vi lever och hennes växande kropp. Men nu var jag ganska övertygad om att något annat var fel.....

Tyvärr så hade jag rätt och Lisa K fel, Pärla var/är sjuk.......

Paniken, besvikelsen och sorgen när beskedet kom var hemsk, jag såg bara min älskade Lykka framför mej. Som tur var hade jag Lisa K med och kunde försöka samla mej i min panik så veterinären kunde förklara lite grann vad detta nu innebar. Pärla har alltså fått diagnosen Legg Perthes som är en skellettsjukdom som oftast drabbar småhundsraser.

Förklaring:

Lyssna nu!!

De första tecknen på LCP syns normalt vid 4-11 månaders ålder, oftast genom att hunden haltar på ena bakbenet och kan ha smärtor i varierande grad. Diagnosen LCP faställs med röntgenundersökning av höfterna. En undersökning i ett tidigt skede ökar betydligt chanserna att hunden ska tillfriskna. Förtvining (atrofi) av det drabbade benets muskler över tiden är inte ovanligt. Om förtviningen är grav kan det försena återhämtningen och minska chanserna för att vila och medicinsk behandling ska fungera.

Behandlingen av LCP varierar beroende på hur grava symptomen är. I lindriga fall kan påtvingad vila och medicinsk behandling räcka för att de skadade områdena ska kunna läkas. I USA används ibland en s.k. Ehmer Sling för att benet garanterat ska få vila (en typ av mitella som används för att se till att höftleden ej kan användas, t.ex för att förhindra att hunden tynger på bakbenet eller för att hjälpa vid läkning av höftleder som hoppat ur led). Ofta behandlas fall där först genom en kombination av vila och medicinsk behandling, och om det inte verkar hjälpa följer en utredning för att se behovet av kirurgiska ingrepp.

Många hundar har långt framskridna former av LCP när de väl kommer till veterinären och då är sannolikheten liten att en medicinsk behandling ska hjälpa. Höftkulan är då gravt deformerad och hundarna lider av svår smärta. För dessa hundar krävs en operation där höftledskulan tas bort. Att ta bort denna del av benet minskar den smärtsamma kontakten mellan benen i höftleden. Återhämtning från denna typ av operation kan vara långsam, speciellt om musklerna hunnit förtvina, med ibland uppåt ett års rehabilitering innan benet går bra att använda fullt ut igen. Om muskelförtvining inte förekommer vid operationstillfället är återhämtningstiden ofta betydligt kortare. Smärtstillande och inflammationshämmande mediciner kan hjälpa.

Det finns ca 2-4 fall i Sverige på golden och visst fan ska jag vara den som lyckas plocka en av just dessa valpar. Vi har läst och läst och läst för att vrida och vända på denna situation och försöka förstå den men det är inte lätt. Lisa K och Håkan dom läser och letar överallt efter ett svar men det finns inte, det är bara otur för någon någonstans har varit tyst för anlaget finns någonstans. Men så är situationen och med hjälp av min envishet och Christer, Sickans (Pärlas syster) husses envishet så uppdagades detta i tid och våra småtjejer som är värst drabbade i kullen kan nu få hjälp. Både Pärla och Sickan har till följd av detta fått frakturer i höftkulan. 2 syskon till är röntgade den ena med små förändringar och den andra helt fri från fysiska besvär.

En till röntgas i morgon och den sista väntar vi fortfarande på ett svar ifrån....

Pärla i sin nya outfit inför promenader..

Tyvärr är nu utgången på detta ingen fri motion, inga vanliga koppelpromenade, Rimadyl behandling, vila, Back on Track täcke + kudde, inget fysiskt arbete, efter sommaren operation då det blir byte av höftkulan, inga trappor, igen avel......inget Lisa liv =(

Sorgen är obeskrivlig, jag kan inte hantera detta på det sättet jag skulle vilja. Det är så hemskt och så fruktansvärt att det ska behöva bli så här för min lilla prinsessa. Jag vet inte hur jag ska klara av att hitta modet att skaffa fler hundar och rädslan över att Engla inte kommer gå igenom höftledsröntgen är gigantisk. Jag vet i fan inte vad jag har gjort för att förtjäna detta, VARFÖR?!?!

Så min älskade underbara Meatball kommer nu att få leva ett pensionärsliv redan från valpstadiet och det skär i mitt hjärta att göra så mot min lyckliga valp som älskar allt och alla. Hon är den gladaste på denna jord och det finns verkligen INGA problem i hennes liv, kanske att man inte får äta ALLT eller busa HELA tiden. Hon är verkligen inte värd detta, hon är värd ett så mycket bättre liv än det hon nu kommer få. Även om hennes liv kommer bli toppen så kommer det inte bli det liv jag hade önskat med henne och det liv jag hade velat levt med henne. Men livet blir inte som man tänkt sej och nu gör jag det bästa som går för prinsessan och ger henne allt det hon är värd för att slippa värk och problem.

Jag kan inte finna svar på alla mina frågor och just nu är längtan efter att någon bara ska försökte intala mej att allt blir bra och kramade mej till sömns varje natt ofantlig. Men istället ska jag vara den starka och krama på min älskade Pärla och förklarar för döva valpöron att hennes liv kommer bli bra......

Varför i helvete ska det behöva bli så för denna underbara lilla tjej????

<3 Älskade Pärla <3