Tänk vad lite tårar kan hjälpa en. Jag vaknade mycket piggare idag och min värk i kroppen var iaf lite mer lindrigare och då gick jag ändå ur sängen kl. 6 och då brukar varken mitt psyke eller kropp må super men idag kände jag på mej att det skulle bli en bra dag. Vi hade en skön morgonpromenad och jag tog för första gången (ILLA, jag vet) på mina hundar reflxer. Lykkas väst har varit för stor till Engla och Maliks halsband har jag inte hittat, men idag fick de på sej det, så nu är det bara min tur att se till att ta på mej reflexerna oxå. Kasnke borde jag köpa mej en sån där ful väst som alla har nu när jag måste börja gå så tidigt på morgonen?hmmm tåls att tänka på...
Dagen på jobbet har bara flutit på trots många sjuka så har det gått bra och det har varit behagligt och det är alltid en bra känsla när man jobbar med små barn där verkligen ALLT kan hända på mindre än 0.01 sek. Alltså kändes allt bra inför en träningskväll med Annika på klubben, men sen fick vi även sällskap av Sanna med Hugo och Noelle med sina holländare. Jag trodde inom mej att detta kanske skulle bli för mycket störning för Engla eftersom vi är inne och det är inte allt för stor yta att röra sej på, men det gick faktiskt kanon och jag är mycket nöjd över hennes framsteg som hon gör. Idag har vi mest fokuserat på läggandet och hon söker verkligen vänster sida och jobbar därifrån det har hon inte gjort innan, utan som vanligt håller lite avstånd och jobbar framifrån men hon fick in några riktigt bra positioner idag och sen fina läggande det var så underbart att se henne och hon var så motiverad och koncentrerad för att vara henne just nu trots allt runt henne. Sen fick hon jobba lite med dummyn och då HOPPADE hon upp med den på mej en gång!!!!! Stjärna på Engla idag, en gång är en VIKTIG gång i alla små steg i träningsmoment det visar på att saker och ting släpper och man kommer vidare. Hon valde tom bort leksaken och plockade dummyn och kom till mej, väntade på kommando sen lek, UNDERBART säger jag bara. Engla gjorde ett ENORMT framsteg till och det var sitt - stanna kvar, herregud jag sa till henne och gick sen ut i köket. Jag förväntade mej nog inte att hon skulle sitta kvar när jag kom tillbaka men se på sjutton det gjorde hon! Så platsliggningen ska nog lösa sej den med. Vi ska nog se att min lilla tjej kommer nog ta sej någonstans här i livet med, bara matte lugnar ner sej, väntar in henne och ger henne den tiden hon behöver hon var äldigt liten och rädd när hon kom och vi har jobbat väldigt mycket med självförtroende och stabilitet under hennes uppväxt och det har nog lagt grunden till att hon nu börjar jobba med mej och inte alltid göra allt ifrån mej. Ibland är det bra att stanna upp även om man är som mej och vill komma framåt FORT och det lönar sej och då blir man glad. En trygg och stabil grund med gott samarbete är A och O i en fortsatt träning med hund tycker jag!
Pärla lugnet och vilden själv är ju så fantstisk så det finns inte men idag var hon väldigt trött efter att ha tillbringat förmiddagen hos Dennis som var helt ny, men cool som hon är så fann hon sej i det och hade det jättebra. Det är så skönt att veta att man har vänner med sambosar som kan hjälpa till om inte de själva kan det gör att man känner sej trygg. Men Pärla bjöd på bra kontakt och jobbar på bra, vi håller mest på att befästa vänster sida och kontakten för det är det viktiga för mej när de är så små. Sen har vi självklart passivitet och Engla som är grym på det till vardags är inte riktigt lika motiverad till det på klubben men vi jobbar på det, Pärla hon tar det mer lugnt hon, hon är den coola bollen i babybjörn =)
Så dagens ledord kommer att bli....
Alla små framsteg är VIKTIGA, för att de stora ska bli verklighet!
Man måste faktiskt kunna gå innan man kan springa!!
