Vecka 20...

Som sagt denna vecka har inte varit den bästa och tårarna borde snart ta slut för dom har näst intill runnit hela tiden. Jag kan verkligen inte förstå hur gärna jag än vill så kan jag inte förstå varför mitt liv aldrig bara kan få vara? Inte nog med att allt med hundarna verkar bara vilja gå emot mej så går väl inte arbetslivet precis åt det hållet jag helst skulle vilja. Men för att inte hamna i någon skev situation så kommer jag lämna det området men det är inte heller något som är på topp just nu. Hade gärna lekt med barnen i skogen istället =)

Men för att se det positiva med denna vecka för det måste jag också göra för att orka mej igenom vardagen så är det att Maria har varit här och givit mej lite stärkande energi och en himlans masssa skratt. Herregud det kan bara vara Maria Olsson i upplaga 1986-Norrland som är så sjuk som hon är. Det är oftast jag som får skulden och är den som kommer med alla sjuka idér men utan henne hade ju dom inte ens får lite glöd att bildas i mitt huvud. Helgen har verkligen varit det bästa jag kunde få just nu och som sagt det är nog ingen som jag kan läsa av och härma och ha så jävla kul åt själv och även få henne av dö av skratt. Gott dricka, shopping och skratt har fyllt denna helg och gjort att veckan iaf fick något positivt minne med sej. Tack Maria för det och du försök att kom ihåg allt vettigt jag lärt dej nu i helgen och ta vara på alla goda råd från den gamle och erfarna ;)

Nu ska jag försöka ta nya tag och påbörja 14dar med jobb och ingen ledighet. Så det är bara att bita i det sura äpplet och ta energi från sparlagret som börjar bli riktigt tomt och dra igång vecka 21.....

Där en av de stora utmaningarna är att hålla Engla borta från pulshöjande aktiviteter och Pärla från vild lek. Kan lova att efter ca så där 9 timmar och 3 av dom i bil så är det redan ett styr. Glädjen över att se varandra var helt ofantlig och Engla höll på att krypa ur sitt egna skin när jag öppnade bagagen på pappas bil. Nu ligger Pärla snällt och försöker hjälpa Engla att klia och bita på hennes sår vilket inte är helt okej, men jävligt gulligt. Dom får njuta av varandra ett par dar nu innan det är dags för Pärla och åka på hälsoläger i Västervik hos bästaste mamma och pappa <3

Måste avsluta med gårdagens uppraggnings repliken på kvällsrundan med Tikka:
"Får man klappa matte?"