LykkligEngel: Pärla

Det är med enorm sorg och värk i mitt hjärta som jag skriver detta inlägg. Paniken är ett faktum och ilskan är obeskrivlig. Men ytterligare en gång har jag gjort det mest osjälviska jag kan göra. I onsdags kom det fram att min älskade Pärlas sjukdom Legg Perthes satt även i armbågarna. Som ni vet är jag en sån person som ALDRIG låter mina djur lida om det finns alternativ och jag gör ALLT för att de ska få det bästa möjliga. Och för min lilla Meatball var det ända rätta att låta henne få somna in i onsdags eftermiddags <3

För mej är det inte ett liv att låta en sjuk valp få lida i minst 1 år innan hon eventuellt, kanske kan få ett liv som soffhund med utgången Atros vid ca 4 års ålder. Det är inte ett liv för en jakthund och en individ som ÄLSKADE livet. Hon skulle isf få älska livet och leva det och det hade hon inte fått. Så efter flera veterinärers rådfrågande på denna extremt ovanliga sjukdom på Golden så var detta det enda och bästa alternativet. Ingen har än så länge funnit svaret på VARFÖR?! Men trösten är att ha bra veterinär och uppfödare som gör allt för att finna svar och lösningar på denna sorg och de andra valparna.....

Men hon fick 6 ½ månad med mej, Engla och mamma Tikka. Hon var mer än älskad och det fanns ingen som Meatball. Vilken valp slår sej själv konstant med svansen, föds i en vuxen hunds kostym och är bara världens bästa? Hon är och förblir Meatball <3

Hon förtjänade ett så mycket längre liv, men hon förtjänade inte ett liv med den smärta som hon redan hade och som vi alla visste bara skulle gå åt ett håll. Jag kan verkligen inte finna några ord, dom är slut.......