Denna vecka har varit grymt tuff för mej och min älskade Pärla. För exakt en vecka sen fick jag ett tråkigt besked angående Pärlas halvsyster. Sen innan visste jag att Pärlas helsyskon hade fått diagnosen fraktur i höftkulan vilket jag tyckte var mycket märkligt. När det sen dyker upp att även ett halvsyskon har fått samma diagnos trodde jag inte på ödet längre. 1 hund ingen hund men 2 men samma är något knas. Envis som jag är och med min känsla för att känna av vad som är fel, såg jag till att Pärla blev röntgad på måndags kvällen. Min känsla sa att höger höft kommer det vara något knas med, men Lisa K gjorde allt för att övertyga mej att så inte var fallet. Pärla har haltat lite i omgångar och har inte riktigt orken när man är ute. Men för mej har det mest varit en del i det aktiva livet vi lever och hennes växande kropp. Men nu var jag ganska övertygad om att något annat var fel.....
Tyvärr så hade jag rätt och Lisa K fel, Pärla var/är sjuk.......
Paniken, besvikelsen och sorgen när beskedet kom var hemsk, jag såg bara min älskade Lykka framför mej. Som tur var hade jag Lisa K med och kunde försöka samla mej i min panik så veterinären kunde förklara lite grann vad detta nu innebar. Pärla har alltså fått diagnosen Legg Perthes som är en skellettsjukdom som oftast drabbar småhundsraser.
Förklaring:
Lyssna nu!!
De första tecknen på LCP syns normalt vid 4-11 månaders ålder, oftast genom att hunden haltar på ena bakbenet och kan ha smärtor i varierande grad. Diagnosen LCP faställs med röntgenundersökning av höfterna. En undersökning i ett tidigt skede ökar betydligt chanserna att hunden ska tillfriskna. Förtvining (atrofi) av det drabbade benets muskler över tiden är inte ovanligt. Om förtviningen är grav kan det försena återhämtningen och minska chanserna för att vila och medicinsk behandling ska fungera.
Behandlingen av LCP varierar beroende på hur grava symptomen är. I lindriga fall kan påtvingad vila och medicinsk behandling räcka för att de skadade områdena ska kunna läkas. I USA används ibland en s.k. Ehmer Sling för att benet garanterat ska få vila (en typ av mitella som används för att se till att höftleden ej kan användas, t.ex för att förhindra att hunden tynger på bakbenet eller för att hjälpa vid läkning av höftleder som hoppat ur led). Ofta behandlas fall där först genom en kombination av vila och medicinsk behandling, och om det inte verkar hjälpa följer en utredning för att se behovet av kirurgiska ingrepp.
Många hundar har långt framskridna former av LCP när de väl kommer till veterinären och då är sannolikheten liten att en medicinsk behandling ska hjälpa. Höftkulan är då gravt deformerad och hundarna lider av svår smärta. För dessa hundar krävs en operation där höftledskulan tas bort. Att ta bort denna del av benet minskar den smärtsamma kontakten mellan benen i höftleden. Återhämtning från denna typ av operation kan vara långsam, speciellt om musklerna hunnit förtvina, med ibland uppåt ett års rehabilitering innan benet går bra att använda fullt ut igen. Om muskelförtvining inte förekommer vid operationstillfället är återhämtningstiden ofta betydligt kortare. Smärtstillande och inflammationshämmande mediciner kan hjälpa.
Det finns ca 2-4 fall i Sverige på golden och visst fan ska jag vara den som lyckas plocka en av just dessa valpar. Vi har läst och läst och läst för att vrida och vända på denna situation och försöka förstå den men det är inte lätt. Lisa K och Håkan dom läser och letar överallt efter ett svar men det finns inte, det är bara otur för någon någonstans har varit tyst för anlaget finns någonstans. Men så är situationen och med hjälp av min envishet och Christer, Sickans (Pärlas syster) husses envishet så uppdagades detta i tid och våra småtjejer som är värst drabbade i kullen kan nu få hjälp. Både Pärla och Sickan har till följd av detta fått frakturer i höftkulan. 2 syskon till är röntgade den ena med små förändringar och den andra helt fri från fysiska besvär.
En till röntgas i morgon och den sista väntar vi fortfarande på ett svar ifrån....
Pärla i sin nya outfit inför promenader..
Tyvärr är nu utgången på detta ingen fri motion, inga vanliga koppelpromenade, Rimadyl behandling, vila, Back on Track täcke + kudde, inget fysiskt arbete, efter sommaren operation då det blir byte av höftkulan, inga trappor, igen avel......inget Lisa liv =(
Sorgen är obeskrivlig, jag kan inte hantera detta på det sättet jag skulle vilja. Det är så hemskt och så fruktansvärt att det ska behöva bli så här för min lilla prinsessa. Jag vet inte hur jag ska klara av att hitta modet att skaffa fler hundar och rädslan över att Engla inte kommer gå igenom höftledsröntgen är gigantisk. Jag vet i fan inte vad jag har gjort för att förtjäna detta, VARFÖR?!?!
Så min älskade underbara Meatball kommer nu att få leva ett pensionärsliv redan från valpstadiet och det skär i mitt hjärta att göra så mot min lyckliga valp som älskar allt och alla. Hon är den gladaste på denna jord och det finns verkligen INGA problem i hennes liv, kanske att man inte får äta ALLT eller busa HELA tiden. Hon är verkligen inte värd detta, hon är värd ett så mycket bättre liv än det hon nu kommer få. Även om hennes liv kommer bli toppen så kommer det inte bli det liv jag hade önskat med henne och det liv jag hade velat levt med henne. Men livet blir inte som man tänkt sej och nu gör jag det bästa som går för prinsessan och ger henne allt det hon är värd för att slippa värk och problem.
Jag kan inte finna svar på alla mina frågor och just nu är längtan efter att någon bara ska försökte intala mej att allt blir bra och kramade mej till sömns varje natt ofantlig. Men istället ska jag vara den starka och krama på min älskade Pärla och förklarar för döva valpöron att hennes liv kommer bli bra......
Varför i helvete ska det behöva bli så för denna underbara lilla tjej????
<3 Älskade Pärla <3