Flera intensiva dagar har passerat sedan sist och som vanligt går allt med full fart när man kommer till mitt och mina gyllenes liv. Engla är iaf hemma på rehab eller viloläger kanske det mer heter i Västervik. Det låter som hon mest latar sej och njuter av all uppmärksamhet hon får från mamma och mormor, som sitter med henne i knät och som klappar henne hela dagarna. Någon annan som är solskensglad över att ha Engla i Västervik ska vara Nemo uppenbarligen. Så det kommer bli en kamp om henne när hon ska tillbaka på söndag =)
"Vaddå lerig?"
"Det är ju hur bra som helst för päslen."
För att berätta vad jag och Pärla och Tikka gav oss ut på igår så är det väl tur att Engla var hemma i viken. Vi skulle ge oss ut i skogen för att träna lite apportering och leka i lera. Lisa K har sagt att jag ska lite på Tikka när jag ger mej ut i skogen bakom dom och det gjorde jag igår. Jättefin stig hittade vi och vi fortsatte på den med ett träningsstopp där Tikka visade att hon har hittat hjärnan igen och gjorde ett riktigt bra träningspass med dummyn. Pärla bjöd också på ett kanon pass i skogen där hon apporterade jättefint och verkligen sökte mej flera ggr med dummyn i munnen. Jag fick till det riktigt bra med både mor och dotter <3
När vi tränat lite skulle vi fortsätta vår promenad och vi gick och vi gick tills vi kom fram till en väg?! Ett ruckel? Ett skrottupplag med bilar? Hmmm, vänta ska vi se, "Lita på Tikka!" NEJ det ska jag inte göra. Ungefär där fick Lisa K ge sej ut med bilen och försöka hitta mej någonstans i Vallentuna skogen. Nej men sisådär 3 timmar efter det att jag gav mej ut var jag till rätta igen. Då var det både en trött matte och hundar som hittades på grusvägen. Även om inte vägen vi gick var så lång så blev det väldigt konstigt och mycket fram och tillbaka. Men nu har jag lärt mej det iaf och att Tikka INTE är en pålitlig GPS ;)
Mor och dotter träsktroll <3
Just nu är det väldigt rörigt runt mej och mitt liv men jag gör verkligen allt jag kan och orkar för att hålla mej på rätt sida av min berg o dalbana som ständigt pågår. Jag är väldigt tom på ord för tillfället och jag skulle bara vilja få massa ord så jag kunde få ur mej allt som jag skulle vilja få ur mej. Sen skulle jag oxå vilja ha någon som skulle kunna svara på ALLA mina frågor och bara ge mej just dom svar som skulle ge mej den lättaste utvägen. Varför kan aldrig lyckan bara få vara en del av ens liv och vara en återkommande glädje som stannar länge? Men så är det inte och det som inte dödar härdar säger dom så jag undrar hur mycket man ska uthärda innan man dödar någon om man själv inte dör? Nej usch så får jag inte skriva men ibland så undrar man vart rättvisan i denna värld är och vad som ger en orken att fortsätta hoppas på lyckan och på rättvisa? Som sagt jag är full av frågor men har inte så många bra svar på något men försöker finna dom så gott jag kan. Men jag har lärt mej på vägen här i livet att man ska ge sej rätt att vara ledsen för att sen orka vända och se det positiva i situationerna. På nått sätt lyckas man alltid komma vidare så var ledsen, arg och förbannad, för att sen bli tom, besviken och otröstlig, för att sen skaka av sej saker bli saklig och reda ut situationen och finna lösningen!!!
Ja som sagt livet, lev det, uthärda det, njut av det och kom ihåg att du iaf fick chansen att leva det. Sen kan du komma ihåg dom kloka orden som jag hittade på facebook idag när du nu ska välja vården inom kriminalen eller äldreomsorgen när äldredomen kommer krypandes och funderingarna över alla livets val gör dej påminnd om alla dina år som du LEVDE ditt liv...
