Ja jag kan säga så här att Vallentuna djurklinik skulle kunna basera all sin kunskap på konstigheter på bara mina besök där det senaste halvåret. Alltså jag måste ha någon dragningskraft i mej som bara skriker, "Konstigheter kom hit!".
Till då vad som har hänt....
Glad i hågen in med hundarna i bilen och iväg för röntgen och vaccination. Jag var fullt laddad på att armbågarna skulle vara skadade och höfterna snea, men så var inte fallet, MEN!!!!! Vi börjar och leta efter Englas chip för det ska ju enligt reglerna sitta i nacken på en normalt fungerande hund. Men sen är ju Engla min hund, så alltså NORMAL är ju kanske inte då rätt ord. Vi letar och vi letar, vi byter batteri och vi byter apparat men inget chip. Vi började ta plåtarna eftersom Engla redan hade fått sitt lugnande och på plåtarna som ska till SKK ska ju chip-nummret stå. När alla plåtar är tagna, 3 personer har försökt att hitta chippet utan framgång, anser min kära veterinär att vi tar en plåt på hela hunden och ser vart det sitter så kan vi börja leta därefter. Kan ju säga att en del skratt, suckar och skämt hade gått oss förbi under de tappra försöken att hitta chippet i både tassar, svans och öron. Hunden röntgas och vips där så fint på sin plats sitter chippet, så fram med apparaterna igen men ingen respons......
För att få igenom plåtarna på SKK så måste hunden ha en fungerande chip och det nummret måste stå på plåtarna. Vad gör man då nu?!?
Ja veterinären hade varit med om detta EN gång innan att ett chip slutat att fungera och självklart skulle jag bjuda djursjukvårdarna på den erfarenheten också. Så vad gör man alltså åt detta? Jo man chippar OM hunden, alltså har Engla idag TVÅ chip i nacken. Men inte nog med att det skulle sättats in ett nytt chip, nu var vi ju också tvungna att ta om alla bilder så det står rätt nummer på dom. Ja men självklart varför inte liksom? Det är ju så kul när bilderna är perfekta att ta om alla IGEN....Detta är ju då bara problemet hos veterinären för nu när jag så fint har ett nytt nummer på Engla måste ju hon registeras om på ett nytt nummer. Ja för vänta ska vi se här, hmmm sin svenska stamtavla har vi väl haft i våra ägor isådär i 1 vecka men vi skickar in ett nytt ägarbevis på ett nytt nummer. Jag som bara ÄLSKAR papper och har SÅN stor koll på dom också, eller INTE!!
Så nu efter ca 2 timmar drygt hos vår kära veterinär är Engla noga röntga med raka plåtar (som ser bra ut), chippad för andra gången och vaccinerad, underbart. Finn bara typ fem fel i detta....
Det sista jag sa innan jag gick ifrån veterinären var:
"Det är fan tur att jag älskar dom så mycket och att dom är bra och ha, annars hade dom legat på blocket för länge sen."
"Det är fan tur att jag älskar dom så mycket och att dom är bra och ha, annars hade dom legat på blocket för länge sen."
Det är verkligen helt ofattbart hur jag kan ha sådan otur och oflyt hela tiden. Som sagt det är tur att jag är så jävla envis och älskar livet med hundar så mycket annars borde jag verkligen inte haft hund. Men nu när Engla ligger varmt och gosigt och sover och Tikka vilar vid mina fötter så kan jag inte annat än och säga, "Det är värt varenda krona och varenda minut."
Ja det var en vanlig dag i Gyllene lyckas liv, happy day!!!
Ska även förmedla att jag numera ÄGER ETT EGET kennelnamn.
Lisa Björkgren, Västervik, äger fr.o.m augusti 2011 kennelnamnet GYLLENE LYCKA.
Vem jag ska använda det med och när det är en helt annat sak, men namnet är nu mer mitt och den dagen Englas valpar möter ljuset kommer de födas under just det namnet, "Gyllene lycka". Dom gyllene som förmedlar alla lycka i världen och min första gyllene lycka kommer finnas med i hela mitt liv. Hon öppnade en värld som jag aldrig varit i och hon fick mej att leva med min hund och glädjs varje minut oavsätt omvärldens händelser. Min Lykka var och kommer alltid vara min stora kärlek och min första kärlek till dessa underbara vilddjur i soff-förpackning. Det var tack vare henne som Engla flögs till Sverige och det var tack vare henne som jag har Tikka i mina händer idag och båda dom är en del av min Lykka och så kommer det alltid att vara. Min Meatball är inte glöm med hon är än idag så enormt saknad och ett så enormt svårt samtalsämne att jag inte riktigt kan ta i det. Snart är det 3 månader sen den dagen och dom 3 månaderna har det varit mycket av försvarsmekanismen förträgning.
Pärli och Lykkis är och förblir en stor del av namnet Gyllene lycka även om det är (förhoppningsvis) den "lyckliga ängeln" Engla som ska föra namnet vidare <3
Jag säger bara det, lev mitt liv en vecka eller två så kommer vardagen vara så mycket mer händelse rik och du som person kommer aldrig sluta växa. Min mor sa till mej idag att en människa blir inte utsatt för mer än den klarar så antagligen så anser den som bestämmer sådant att jag är odödlig och på något mirakulöst sätt kapabel att överleva livet trots den värld som jag råkar befinna mej i, och en jävla tur är väl det vem skulle annars förse alla i min omgivning med historier och händelser som inte kan hända andra? Man kan säga att jag tar och sväljer allt för er mina kära vänners skull, så kom ihåg att skratta alltid MED mej och inte ÅT mej för då är det helt okej att ni drar på smilbanden och jag blir ett återkommande skämt i er vardag. Men gör bara som jag dra lärdom av allt som händer så blir man oslagbar i kunskap på konstigheter ;)
Lev och Lär
&
Njut varje minut
Så ska du se att det går!