LykkligEngel

Hej och hå vad tiden går, jag fattar knappt vart tiden tar vägen. Andra arbetsveckan har gått kanon, det är mycket blandade känslor men mycket glädje och utmaning. Snacka om att jag fått ett jobb där jag inte vet hur andra dagen ska se ut, men ändå ska jag försöka hålla samma mönster, det är verkligen så kul. Det känns som jag kommer in i jobbet lite mer för var dag som går och arbetskamraterna är verkligen toppen vilket är ett enormt stöd när det känns som jag står och slår i en vägg utan resultat. Ett skratt och ett enkelt skämt kan lösa upp en jobbig situation som egentligen lätt skulle kunna framkalla tårar. Det är så lite som behövs för att orka ett par timmar till. Jag har denna vecka också dragits med min kompis "Värken" som jag inte alls saknar när han är borta. Men med ett väder som ger en slut på luft och en fullmånen som gör oss sällskap var och varannan vecka vill värken stötta mej i jordens konstiga fenomen. Hade nog dock klarat mej bättre utan honom men en sak är säker han är trygg och pålitlig och sviker mej aldrig i situationer när det är jobbigt, då kommer han krypandes innanför skinnet på mej och ger mej sällskap under sömnlösa nätter. Underbara vännen Värken som finns ständigt i mitt liv.......

Glädje, vänner och gyllene lycka skrämmer bort vännen Värken oftare och oftare <3

Men till helgen var jag trött på att bara ha han som mitt sällskap så som tur var dök Maria och Patrik upp på tröskeln i fredagskväll och skrämde bort Värkens närvaro en stund. Fredagskvällen blev en underbar kväll med massa skratt och saknaden av att ha Maria 5 min bort gjorde sej påminnd. Lördagen var jag och Engla på lydnandskurs (mer om det sen) och sen bar det av till Bromma zoo marknad där det inhandlades ROSA snygga regntäcken, dock hade det bara ett i mina tjejers stl så ett till ska beställas i morgon. Dom är bara SÅÅÅ snygga i detta täcke, det är samma färg, märke och sort som på refelxvästarna och min träningsväst så letar någon efter gyllene lycka så syns vi ;)

Snyggo

Efter att jag hade fått handlat av mej lite tog vi oss en tur till Täby centrum där Maria fick stilla sitt shoppingberoende lite. Patrik snäll som han är skjutsade runt på oss och höll oss sällskap när vi for omkring bland affärer och kläder. Lördagskvällen blev myskväll i hällregn med film och ett x antal chipspåsar efter Patriks hetshandling. Tidigt i säng för att kl. 4.00 skjutsa turterduvorna till Arlanda på deras första gemensamma kärleksresa. Det var nästa tom värt det att gå upp så tidigt och lämna av dom på flygplatsen bara för att se Marias enorma tjolahoppsa steg och skrattande ansikte när de gick mot terminalen....Glädjs med andra är också en form av glädje som värmer i hjärtat, el iaf i mitt <3

"Jag gör det bara för din skull matte!"

ÄNTLIGEN har min dam Tikka bestämt sej för att löpa, och det tackar vi henne enormt för. Det var ju bara sisådär 1 år sen sist så det var skönt att se att hon kommit iform igen och allt är som vanligt. Dock kommer det ju inte riktigt bli som vanligt för henne för denna gång och alla gånger till framåt när hon löper slipper hon att valpa utan hon kan njuta lagom roat av sina hormoner och vara lite trött och seg som hon nu mer har all rätt i världen och va. Nu hoppas jag ju bara att hon drar igång Engla också så det inte kommer igång när vi ska komma igång och tävla men vi får la se, vill ju inte heller att Engla ska få en löpcykel på 10-12 månader då blir det inte många valpar om hon ska gå tom varannat minst. Men men Tikki är iaf igång och det är skönt, sen är hon väl kanske inte mest road av att gå med byxor men sånt är livet för henne nu =)

Så då till Englas lydnadsträningsdag som jag överlag är väldigt nöjd med om man ser till vår insatts. Vi började öva hoppet vilket gick galant och platsliggandet med 5 andra hundar var så sjukt stabilt så de andra hundarna var som ålande maskar ;) Sen står matte och säger att "apport" kan inte min Engla, men vad gör hunden då när jag utan några konstigheter tar apportbocken sätter den framför henne och säger "apport", jo då sträcker hon lagom mycket på sej, tar den håller still utan att tugga och lämnar den sen snyggt till mej. En gång men just denna gången räknades för nu visade hon att hon KAN! Tyvärr så regnade det hela dagen så det var både blött och ruggigt men som sagt vi gjorde vårt bästa och jag får säga att i mina ögon som känner min hund tycker hon har tagit enorma steg framåt i utveckligen. Kanske inte alltid mest fokuserad men hon är nu mer en unghund och en glad och nyfiken sådan och det är det viktigaste för mej. Sen att hon är fin som få och har ett samarbete som heter duga gör ju henne inte mindre älskad i mina ögon <3

Jag avslutar dagens blogg med massa fina kort från fredagsturen i skogen med Josefine och hundarna...