söndag 22 januari 2012

Vända på dagen...

Dagarna blir inte alltid som man har tänkt sej måste jag säga. Jag har alltid någon form av tanke vad jag ska göra med dagen antingen när jag lägger mej eller när jag går upp men denna helg har dagarna slängt om på bara någon minut och det har blivit mycket bättre än vad min tanke egentligen var.
Igår hade jag en deppmorgon och ingenting var bra och jag kände inte alls för att gå ut men ville ändå iväg ut i skogen. Så här komma Anna och Malik in som räddningen och bjuder ut oss i skogen till hästarna på en riktig långpromenad. Kanske inte det bästa vädret men ändå skönt med lite sällskap på skogsturen vilket inte händer så ofta och sen fick Engla leka lite och umgås med hästarna. Hon är verkligen så rolig med dom, hon går gärna in i hagarna till dom och styr men kommer de utanför och framför allt om det sitter någon på den då är de inte ett dugg roliga dom där stora djuren. Men det är en nyttig träning för henne att vistas i alla miljöer och se henne när hon söker stöd hos Malik när de kommer är så roligt. Hon är så sjukt tydlig med sina signaler och att äldre hundar verkligen är en stor trygghet.

Malik var min första flat som jag köpte och han är på nått sätt alltid min men ändå så är han helt klart Annas gårdshund. Det är en sån underbar känsla att se honom snart 7år gammal och verkligen leva livet, okej lite gammal och rostig börjar han bli men konstigt det. Han som inte ens skulle ha blivit 3år är idag 7 år och levt riktigt bra pga min osjälviska handling. Malik trivdes aldrig i lägenhet och med ett liv utan fasta rutiner det gjorde att hans sjukdom blev värre och jag fick antingen ge honom till en vän eller ta bort honom. 2 veckors semester hon Anna har idag blivit till 4år. Det är helt sjukt vad tiden går fort och så bra saker som gör så ont kan bli. Visst när man ser honom må så gott som han gör idag så tänker man varför kunde jag inte ge honom det? Men det kunde jag på mitt sätt och jag gav Anna en flathane som hon absolut inte skulle ha från början. Så omplaceringar kan leda till ett underbart liv för alla trots smärtan vid beslutet!

Lagom balans mellan koppelpromenad och lösspring och lek <3

Idag blev det en tur till naturområdet Skavlöten, jag mitt pucko tänkte att det är nog inte så mycket folk där det är ju inget bra väder men man kan säga att jag hade en aningens fel. Det var väl jag och ett x antal gående, skidåkare, långfärdsskrisko åkare och barn så min plan på en skön ensam tur i skogen ändrades. I vanliga fall hade jag vänt och inte orkat, men så kände jag att detta kan väl bli lika bra som något annat. Så på med joggingbältet, sele på Engla och sen KOPPEL, ja de ska visst ha sånt i naturreservat. Engla kanske inte riktigt förstod den poängen men det blev en träning i sej faktiskt. Mitt på promenaden möter vi något helt underbart och det var en "Lykka", se Englas glädje och den andra hundens lek var så det värmde lite för mycket i mitt trasiga golden hjärta. När jag sen får frågan om jag vill ta över henne så börjar jag nästan gråta. Det är inte okej att ställa den frågan till mej för hur ska jag kunna säga nej på en sån sak? Men men hård och iskall som jag är (troligt) sa jag att jag måste tänka! Duktig tjej sa jag till mej själv och klappade mej på axeln =)

Efter detta fina möte fortsatte vi turen ut på isen bland massa folk och Engla var så underbar att ha lös på detta område och hon hade så roligt och åkte nog mer fram än hon sprang eller gick. Det låg ett lagom tjockt täcke med snön och solen kikade fram med jämna mellanrum så dagens tur kunde verkligen inte ha blivit bättre.
      
Jag och Engla
120122

Nu hemma 2 timmar senare är min ängel heltrött och ligger utslagen i den där sängen som jag inte vet varför hon ligger och hårar i. Ja jag hade den diskussionen med mej själv igår när jag tvättade om varför hon sover i sängen när hon bara hårar ner. Det var så lätt när de var 3 för alla gick inte och ha i sängen men nu så kan jag inte säga nej, det är ju så mysigt med sällskap så jag får väl ta det onda med det goda och fortsätta tvätta lakan 1 gång i veckan minst, men vad gör man inte för att prinsessan ska ha det bra?

En prinsessa är väl värd det bästa!