Sist jag skrev så handlade det väldigt mycket om att jag hade vänt på dagarna och det hade blivit så mycket bättre. Men jag tror jag sa de orden lite för fort för om jag ser tillbaka på måndagens händelser och resultaten av dom. Jag gjorde för en tid sen inlägget om att Engla hade lugnmask och tonsillit, nått i min mage sa ganska fort att nej tror inte på det här. Och när min magkänsla säger en sak så brukar den tyvärr ha rätt och likaså denna gång. Hon har inte svarat på medicinen alls som hon ska så i fredags så bestämdes det att en lugnröntgen var ett måste innan vi gick vidare till nästa steg. Det kändes inte helt okej och som tur var så tog jag med mej från började klasskompisen Monica som nu har kommit att bli en nära vän för jag ville inte vara själv om svaret blev negativt på något vis. Återigen magkänslan är så enormt viktig för mej. Svaret kom och tårarna rann och orken från helgens härliga dagar bara försvann.
Diagnosen på min unga lilla tik blev, kronisk bronkit!
Är någon förvånad? Är någon överraskad? Har någon ett enda tröstande ord att säga? Förstår någon meningen med detta? Sitter du på svaret på frågorna tas de gärna emot om de tröstar....
Så såhär ser numer Englas och mina rutiner ut. Sjukt men verkligheten, vi är för unga och borde vara friskare eller om inte annat jag borde ha bättre minne så jag slipper ha åtminstone hundens mediciner i dosett eller?
Okej precis som många säger, men hon lever ju iaf. Ja visst fan är jag glad över att hon lever men frågan är, ska jag ens behöva fundera på alternativet att hon inte skulle leva? Känns så sjukt att ens bli tröstad med dom orden även fast jag vet att det är en logisk tröst med min bakgrund. Hon ska ju "bara" bli medicinerad resten av livet och det är ju "bara" i liknelse med människans astma men ändå. Hon får inte bli kall om lugnorna, det tär på hennes unga kropp och visst kommer jag alltid vara lite extra orolig över att hon ligger och blir kall eller att det kommer tillbaka när mediciner ska trappas ut. Visst kan hon leva ett vanligt liv och jag kan ha henne till tävling och så men måste hon stå på de mediciner som är doppingklassade så måste despans sökas, så visst fan gör det ont även om glädjen över att det "bara" var det här är stor.
Om jag nu inte ska se till kostnaderna som detta har gett mej denna månad och att hälften av dem är pengar som ska tvingas ner i Englas mage/lugnor så kan jag iaf se en positiv sak med detta och det är alla dessa kläder hon helt plötsligt behövde. Okej veterinärens råd kanske inte var att hon behövde massa kläder och att halsband och koppel var tvunget att passa ihop med kläderna men för att göra det lite roligt i det tråkiga så var väl det så det kanske blev. Även om jag hade tänkt och använda mej av Back on Tracks vintertäcke som redan fanns här hemma så gick det inte för min fina lilla dam kunde inte uträtta några behov alls i detta täcke för det täckte ju svansen. Så shoppinglusten kom som ett skott och första nya täcket kom underbara Sara med till skolan reda på tisdagen men då började problemen, orange täcke till rosa halsband, NEJ, NEJ, NEJ går inte för sej hos en matte som är färgperfektionist. Så nytt halsband och koppel beställdes i samma färger som det nya mellan täcket, sen kommer vintertäcket men det passar däremot ihop med det rosa och svarta halsbandet och kopplet. Okej jag är lite sjuk i huvudet men någonstans måste jag få göra detta lite roligt för annars vet jag inte hur jag ska ta mej igenom det helt ärligt. Så idag består Englas garderob av följande....
Vi väntar som sagt på ett nytt vintertäcke om ni känner att det var för få att välja emellan..
1. Back on Tracks nättäcke - ärvt av Pärla
2. Back on Tracks vintertäcke - ärvt av Lykka
2. Back on Tracks vintertäcke - ärvt av Lykka
3. Hurtta Lifegard, regntäke med huva - till Engla i sommras
4. Hurtta Pro, värm&vattenavisande - nytt
4. Hurtta Pro, värm&vattenavisande - nytt
Ja o ni ser ju vilket som är fel fel fel i färg så därav beställning på nytt halsband och sen koppel i matchande färger, ja jag är lite sjuk i huvudet eller bara skadad...
Titt så snygg hon är =)
Ja det är lite knasigt men efter att ha lagt ut tusentals kronor på veterinärvård och mediciner så kände jag att jag behövde få köpa något roligt och täcke var ju måste eftersom jag inte faktiskt hade några varma sen innan och lugnorna får inte bli kalla. Så det fanns ju ett måste i det roliga med och hon är ju mer eller mindre färdigvuxen även om det inte blev stort så är det typ klart, knappt 20kg väger lillfis in på. Finns faktiskt en rolig sak till i allt detta och det är att min 90åriga mormor alltid har tyckte att lilla lilla Engla som inte har någon päls skulle behöva sej en tröja. Jag som sagt tycker att hon är en hund MED päls så nej hon klarar sej iaf om det inte är svinkallt. Men se där ja skulle inte sagt emot henne för nu står jag här med finfina täcken i olika varianter och funktioner och allt för att min lillfis inte ska bli kall.
Trött Engla efter 2 dagar med träning och passivitet i skolan.
Måste också säga att ytterligare 2 dar i skolan har gjorts och det är så underbart kul och lärorik så jag förstår inte alls varför jag inte bara kan göra detta. Klassen är så öppen och erfarenheter och kunskaper byts hej villt och frågor kan ställas utan konstigheter och det bästa av allt är att hur tröga frågorna som kommer ut min mun än är så ges det svar på dom om jag inte kommer på dem själv. Jag gör ju ofta så jag måste säga det jag tänker först högt, sen tänka och sen reagera och reflektera annars stannar det där inne i huvudet och då blir det alldeles för mycket kunskap som ingen annan får ta del av, hahaha. Så nu kör vi ett par veckors parktikhundar till innan det är dags för nästa träff. Shit snart står vi här och det är september och vi är klara det känns redan som det var igår vi började. Vill bara fortsätta och fortsätta och läsa mer och mer men jobbet tillåter nog inte mer semester i månaden annars får jag nog göra valet att skita i att jobba men då betalas inte räkningar och maten så det kan ju bli jobbigt på det sättet isf. Så än så länge njuter jag av den tiden jag får i skolan och bara hoppas att detta är människor jag i lång tid kommer ha kontakt med både privat och för att utvecklas som hundägare och hundpsykolog!
Engla & Sara
Ni ser ju varken jag eller Engla hade trivts bättre i skolan. Engla får jämt vara med och får massa uppmärksamhet och jag får lära mej precis det jag tycker mest om!
