Jag har nu 2 helger i rad gjort något som jag aldrig nästan faktiskt gjort i mitt liv, vandrat på sjöar, och det är så underbart. Det är ju en grym känsla kan inte riktigt beskriva varför det är så mycket mer rofyllt att gå på sjön istället för på ängar men det ger någon speciell känsla och ro i kroppen. Jag är ju en vatten människa och tror ju en hel del på energier och magkänsla så det finns säkert något samband med detta och min kärlek till vattnet som gör att denna miljö blir som magisk. Det spelar ingen som helst roll att det är fullt av skidåkare, skridskoåkare och vandrare, jag och Engla har det så underbart och vi är i en magisk bubbla som verkligen behövs i vårt liv just nu. Kom iaf fram till att det var min mamma som låg bakom varför jag aldrig gjort det innan men nu när jag är "vuxen" och vågar och gör saker själv så kommer detta bli en vana så fort isen ligger. Det är nästan så suget efter skidor kom, men det får väl vänta iaf till nästa år eftersom Engla inte ska göra den ansträngningen precis nu och ett tag framöver. Men vem vet hon kanske piggar på sej fortare än kvickast och om jag tar på henne alla kläder samtidigt och en mask som omvandlar den kalla luften till varm så kanske vi kan göra det i vinter med....
Dett var gårdagens passivitetsträning. Sittandes lös, tyst och stilla med dessa minst sagt orädda fåglar, hon kan om hon vill denna lilla golden.
Hur som det är iaf en magisk bit som jag upptäckt och det är så fritt. Inga väggar, träd eller annat som gör att tankar och ord fastnar utan det rinner faktiskt av en. Jag har hemma i Västervik ett sånt magiskt ställe upp på ett berg hos min Joker som bara ger energi och inte tar. Allt man behöver få ur sej kommer ur en och man fylls med ren luft igen och ungefär den känslan får jag när jag "går på vattnet".
Magi en söndag i januari 2012...
Idag blev det bara en rask promenad över sjön för att ta mej till Monica och bussen som senare skulle ta oss in till stan för lite hundträning. Jag tillhör dom människorna som alltid tror att jag kan lära mej något nytt eller iaf få en ny erfarenhet av upplevelser. Så idag stod det hundträning för instruktörselever på schemat, alltså jag och Engla skulle vara ett ekipage som de stackars eleverna skulle försöka ge sej på att träna. Vi skulle in till Rålambsåsparken och "lilla" Uninda som helt plötsligt har blivit rädd för stentrappor behövde stort stöd av min katiga, supertrygga och modiga Engla =) Hahha dom orden har jag nog aldrig givit som beskrivning på henne men i Unindas 6,5månaders gamla ögon så var det så hon såg på Engla idag. Tur är väl det för i någon ögon måste hon ju få vara stor och modig också.
Engla tar sej ett häng i tunnelbanan.
"Ska jag åka detta otroligt konstiga färdmedel måste jag väl ändå få se ut?"
Fina koncentrerade tjejer <3
Dom pratade med varandra imorse så de skulle vara säkra på att matcha i färgerna när de skulle till stan.
Dom pratade med varandra imorse så de skulle vara säkra på att matcha i färgerna när de skulle till stan.
Väl framme blev det träning med de enklaste grundövningarna men nog så viktiga. Det är så lätt att de glöms bort och i sin egna träning och även i kurs sammanghang sitter de i ryggmärgen på en men en uppfriskning i minnet var inte helt fel. Engla fick sej ett bra träningspass och jag en roligstund att utvecklas och studera andras instruktörsstilar. Herregud tänker bara tillbaka på när jag själv stod där som elev och kände mej som den mest inkompetenta instruktören någonsin, uscha så hemskt det var. Känns lite bättre nu när man är trygg i sin egen hundägarroll, instruktörsroll och håller på att utveckla och finna min hundpsykologroll, lite bättre grund att stå på än den jag hade för 6år sen när jag började. Så idag när jag och Engla skulle träna in kontaktövningar och koppelträning kände jag en enorm glädje över de steg jag tagit och spänning över de steg jag kommer att ta som aktiv tränare inom hundvärlden. En riktig pepp blev det faktiskt och just nu känns det som att jag skulle kunna sluta jobba i morgon dag, plugga klart så fort det går och bara jobba hund, men någonstans i detta finns en tanke om verklighetsuppfattning men den är väldigt svag och nästan obefintlig men det är nog den som gör att jag även vecka 5 kommer göra mina timmar på förskolan....
Lång dag blev det och en grymt trött hund har jag och nu efter att ha svarat på mail, tagit min Tradera-oskuld och fixat "min" sida här på bloggen och uppdaterat med detta inlägg tänker jag gå och stendö i sängen framför lite Greay's anatomy innan John Blund strör sin magiska sand i mina ögon. Så gott natt på er fina människor där ute <3
