Rally & Lydnad i en perfekt värld?

Torsdagsmorgon i Vallentuna

Ja mycket har hunnits med i helgen och just nu sitter jag helt slut med två underbart trötta gyllene och njuter av min fin, fina Onepiece som äntligen har kommit. Jag vet att jag tjatar om denna men ni som känner mej väl vet att jag är ett "mjukismongo" och lär nog alltid vara så detta kan vara det bästaste plagget som jag ägt. Eftersom det medföljde ett rätt fint presentkort tillsammans med denna så ska jag nog slå på stort och köpa mej en till så jag klarar mej hela vintern. Dock är de ju mer än en person som sagt åt mej att jag inte får gå ut genom dörren med den på mej men kissrundan på kvällen och under termokläder borde det vara okej ;)

 Nu tar gyllene lycka över.....

Så nu är det färdigskrivet om min OP nu blir det mina gyllenes tid att glänsa här i bloggen. Jag är så himlans stolt över både dom och mej faktiskt. I lördags så var det KM i rallylydnad på Vallentuna BK och som en skoj grej hade jag anmält mej med Engla. För att nått skulle sitta har det varit hård träning den senaste veckan och jag måste nog säga att jag faktiskt är stolt över vår insats med tanke på förutsättningarna vi hade. Första omgången hon gick fick vi 68/100p, Engla bjöd på en show och visade att den blyga 3.5kg tösen jag plockade ut på Arlanda för snart 1 år sen är som bortblåst. Nu är det ett riktigt charmtroll med full fart och massa kunskap blandat med bus som far fram. Lite mer samlad inför andra gången och då gick det riktigt bra, resultatet blev då 85/100p och det kändes mer rättvist. Engla kan om hon vill och då ska det visas, dock fick vi inte räkna med det protokollet men det finns dokumenterat och insatt i Englas tävlingsmapp.

 Även om det engentligen bara var Engla som skulle ställa upp så halkade även Tikka in på ett bananskal på tävlingslistan och gjorde debut med mej på tävlingsplanen. Där var ju förutsättningarna ännu sämre men att få se Tikkas glädje i ögonen när hon får jobba och se hennes försök att göra mej till lags och samarbeta är värt 100ggr mer än poängen och resultatet. Hon gick faktiskt i mål med 66/100p och det är inte illa för att vara 7år snart och ALDRIG varit i sånna här tävlingssammanhang. Jag blev så stolt över henne och hennes insats, men det som var bäst med allt tyckte nog Tikka var bollen som kom när banan väl var klar. Självklart ska den bästa belöningen vänta när hon gjort en sånt bra jobb.

Förutom tjejernas insats i tävlingen så bjöd Vallentunas vädergudar på ett kanon väder så dagen blev riktigt bra, massa trevliga människor som bjuder på sej själva och sina hundar. Alla gjorde sitt bästa och med många nya deltagare inom grenen gjorde dagen väldigt lättsam och stämningen var verkligen kanon. Det känns helt toppen att jag kommit in på en sån klubb, det ger en så många möjligheter att utvecklas!!

Efter ett fåtal timmars sömn pga av hämtning av kära mamma på Arland i natt var det dags igen för ytterligare en dag på bruks. Men idag stod det tävlingslydnad på schemat och då fick Tikka stanna hemma med mamma och pappa och styra och fixa lite i lägenheten. Mitt självförtroende var betydligt bättre än gången innan så med huvudet hög och ryggsäcken full av olika belöning åkte vi iväg. Jag trodde kanske att Engla skulle vara lite seg efter gårdagen och 4h på bruks men ICKE. Min lilla tjej bara glänste idag med och hon jobbar på så himlans bra. Linförigheten gick SÅ mycket bättre, det är uthålligheten som svajar lite men hon har numer en viftande svans och en kontakt som hon inte haft innan. Sen blev det träning på ställande och läggande med olika framgång. Tandvisningen är något vi jobbade vidare med och nu backar hon iaf inte undan när "dommaren" kommer fram utan sitter kvar och den får klappa henne så träning träning ger färdigheter. Platsläggande sitter som en smäck på mitt engelska hjärta så är det bara, sen ligger hon som ett tajkonläger men hon ligger still med vridna tassar och böjda ben. Men vi har ett STORT problem och det är denna jävla apport, jag vill inte ens säga vad jag har lust att göra med den men det inte innebär inte något som jag skulle vilja stå för i praktiken så när Engla för sjuttioelfte gången spottar ut den eller glor på mej som jag vore dum i huvudet för att hon ska ta den, andas jag och räknar till 100 och byter moment eller taktik. Som tur är är apportern bara 10p så jag missar ju inte alltför mycket på detta. Men ibland kan hon bara glänsa till och greppa den perfekt, hålla utan att tugga och lämna den på komando så jag undrar verkligen vad som rör sej i denna lilla hunds hjärna ibland. Men det är och förblir ett mysterium vad som pågår mellan öronen på den lykkliga engel <3

"VA?! Hur menar du nu?"

Trött tjej myser i solen <3

I eftermiddag blev det söndags middag med pappa och mamma och det kändes som det var en evighet sen. Sen hjälpte min älskade mamma mej att fixa och styra med det sista i vardagsrummet och sovrummet så nu är mitt hem SÅ himlans fint. Pappa hjälper till med tapeter, målning och borrning. Mamma fixar med det lilla som är så mycket. Jag kan nog inte ha bättre föräldrar, de ställer upp mer än många andra på alla sätt och vis och jag ska vara enormt tacksam för att jag har dom föräldrarna jag har. Nu när hemmet nästan ser ut som det ska igen ska jag krypa ner framför min NYA tv och ha det bästa söndagsmyset med mina tjejer. Det behövs kraft och energi för imorgon sparkar en ny vecka igång och även om kalendern är rätt tom nu vet jag med mej själv att jag är bäst i hela världen på att fylla på den så fort den väl satt igång.

Jag måste bara skriva en sista sak som jag igår kom på när jag och pappa satt och tittade på lotto på tv och funderade på vad man skulle göra om man vann ett par miljoner. När jag bott i Västervik så har min dröm alltid varit ett hus, om jag vann pengar så var det det jag skulle ha lagt dom på. Sen har det varit en massa andra småsaker som jag ha velat ha, men igår så kände jag för första gången någonsin tror jag att visst skulle jag vilja vinna pengar men det jag skulle göra för dom var helt andra saker. Visst jag skulle lösa mitt lån på mina 50kvm men jag skulle inte köpa större, jag skulle ge mej själv en ny bil men sen så är jag nöjd. Och dessa två saker är saker som jag ändå har i mitt liv, mitt hem bor jag i och det ända som hjälper med att lösa lånet det är att jag kan SHOPPA MASSA, och en bil har jag och den är perfekt för mej. Så det som en miljonvinst skulle ge mej är det jag redan har, okej jag har inte ekonomiskt oberoende vilket vore SÅ SKÖNT men jag klarar mej ändå och jag vet att det jag ger mej och mina hundar har jag jobbat ihop och förtjänat. Lycka och tid går inte att köpa för pengar och för att vinsten ska hamna på just ditt konto kommer också kosta dej ett x antal slantar som du kanske hade kunnat njuta av just här och nu!

Så mitt råd är leta inte efter den perfekta världen den kommer inte till dej utan det är du som skapar den. För det som är min perfekta värld i 50kvm i Vallentuna med skulder, roligt men krävande jobb, få men underbara vänner (här) och två gyllene lyckor som tränas och förgyller min vardag är inte någon annans perfekta värld. Det mest underbara med denna känsla är att den är inte köpt för pengar (okej hundpsykologutbildning är det) den är tillverkad av tid, kärlek, tårar, vänner och familj som låtit mej växa och utveckla denna känsla.

Tack till alla er som funnits runt mej och stannat trots alla turer runt mej, ni är ovärdeliga i min värld och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Maria & jag i vår livs form i vår perfekta värld <3

 
Tikka laddar inför rallyn med lite jordgubbs MER <3

 Välkommen till MIN perfekta värld...