1 år på svensk mark

Bus & Kärlek är Englas ledord här i livet <3

För 1 år sen så åkte jag och Lina upp till Stockholm för att hämta ut min lilla Engla på Arlanda. Allt var helt knasigt och hur och varför det blev en valp från England det kan man fråga sej, men bra har det blivit. Efter att jag hysteriskt virrat runt mellan cargon och tullen på Arlanda var det äntligen dags att hämta den lille valpen. Jag hade förväntat mej en valp på ca 5-7kg som de andra 8veckors valparna vägt men icke, i ett hörn av buren låg en chockad (minst sagt) liten 12 veckors valp på 3kg. Innan jag fick ut henne och innan hon kommit ur den värsta chocken tog det tid. Hade jag vetat det jag vet idag om chockens påverkan på valpar så hade jag nog blivit vettskrämd där på Arland och tänkt att detta ALDRIG skulle gå. Men ibland är det bra att inte läsa "instruktionsboken" innan man börjar arbeta med det man köpt. Efter ca 1h med sin bror släppte det värsta och resan hem till Västervik började. Än idag kan jag inte mitt liv förstå hur liten och tanig denna lilla valp var men det var hon. Väl hemma tänkte Lykka äta upp henne till kvällsmat, för att senare bli Englas bästaste vän någonsin, tror inte det finns någon som kan ta Lykkas plats.

"Ska jag äta den eller leka med den, hmm?!"

Kärlek, trygghet & respekt <3

Jag vet hundar kan inte tänka och känna tillbaka men Lykka var Englas stöd till att bli den valp hon blev. De 3 första veckorna hemma var en kamp många ggr för Engla, regn, blåst, människor ja allt skrämde henne. Det tog lång tid innan hon började bli glad att jag kom hem, Emma W som var hemma med henne gjorde en guldjobb denna jobbiga tid för henne. Väl trygg hemma ca 5mån gammal togs hennes ALLT bort. Visst jag ska inte underskatta Engla, hon var betydligt mer medveten om Lykkas lidande än vad jag var, men när Lykka väl somnat in och Engla fick lukta på henne så växte hon ytterligare ett steg. Jag krypte väl 78 steg, men det är lättare att resa sej som 25åring än som 5månaders valp.
 

A winner takes it all!

Väl hemma var det dags att börja om igen, rädslan för regn, blåst och plötsliga ljud och händelser var återigen ett moment att jobba med. Men denna gång tog det inte lika lång tid att få det att släppa. Under de 2 månaderna som Engla var ensam hund växte hon sakta men säkert, men det märktes tydligt att hon är ingen ensam hund. Hon är en helt annan hund i flock och det är där hon är som bäst. Så på nyår blev det en Pärla och även med henne led Engla mer än jag kunde ana. Engla sitter på en egenskap som jag ska tacka gudarna för, om jag bara kunde läsa henne lite bättre så skulle hon lära mej SÅ mycket.

Engla tålmodig från första dagen, valpar, gammla gubbar och matte,allt köper hon mitt engelska hjärta!

Året har gått och när jag tänker på allt som Engla gör idag och hur mycket hon har växt kan jag inte annat göra än att klappa mej själv på axeln och ge Engla all världens beröm en hund kan få. För även om det inte varit lätt så har vi tagit enorma kliv. Visst hon är inte en allemans hund men hon accepterar omgivningen och följer mer än gärna med på saker och ting. Hon är inte störst i världen med sina 19kg, men hon är sjukt behändig i många situationer och trots att hon är 1 år kan hon utan problem gosa ner sej i mattes knä för en välbehövlig paus under träningar och kurser.

Så åter till att om jag hade vetat det jag vet idag om chock så hade jag varit så grymt rädd under hela hennes uppväxt att hon aldrig skulle repa sej, men istället gav jag henne TID och åter TID och det är nog det som gjort henne till den hon är idag. Det är många timmar med "bara vara tid" med kompisar, hundar, kurser och massa annat som gjort att hon växt. Det har inte varit massa krav på henne utan det har fått tagit sin tid och jag känner att när jag stod med min 8mån valp och sa att ALDRIG kommer denna hund kunna tävla lydnand och tänker på idag så känner jag att TID och TRYGGHET är grundstenarna för en valps uppväxt. Jag har nog varit tydligare, mer närvarande och myk lugnare med Engla än vad jag varit med någon annan valp och det är jag enormt glad över idag. Visst hade jag läst "manualen" först så kanske jag hade kunnat hjälpt henne men med min rädsla för sjuka och mentalt "dåliga" hundar så tror jag såhär i efterhand att jag ändå har gjort rätt för just oss.

 
Ta ett häng är det väl aldrig fel med, bara man får spana under tiden.

Hon är min levande del av Lykka så är det bara och så kommer det nog alltid att vara. Visst Tikka bus är en Lykka, fast en gammal sådan, det är nog därför som jag känner ett lugn och en harmoni mellan dessa två vildtrill som bara förgyller mitt liv, äter upp mina pengar, tar min tid och framkallar mina tårar men även mina skratt. Så idag har jag min "lykkliga engel" här hemma och jag är NÖJD med det jag skapat, 1 år med Engla och snart 8månader med min Tikka.

Kärlek <3
Visst ingen av oss är perfekta men vad gör det, vi lever inte i en perfekt värld och fungerar det inte då kyler vi hvudet och går vidare.....

Aldrig att Engla skulle hitta på bus, det är ALDRIG hon som gjort det ;)

Äventyr och resor är inget som skrämmer Engla idag...

Tänk vad en sån liten tös har lärt mej på så kort tid, undra vad hon ska lära mej alla de andra åren som hon ska fara runt i mitt liv? Hon är en hund jag litar på med mer eller mindre alla hundar, barn, människor med särskilda behov, hon är precis den hund jag önskat mej fast med skeva höfter. Men vad fan jag är ju precis det mamma och pappa önskade sej men jag har ju inte ens bara snea höfter här är ju allt snett och vint och dom älskar mej ändå ;)

Japp det var Englas första år och man kan inte annat än att säga att detta är en mer metalt stabil hund än jag ibland kanske tror, hon har blivit av med Lykka efter 6veckor, Pärla efter 5månader och själv sprungit runt med en bruten sporre i 2 månader och ändå står vi idag mer eller mindre klara för att starta LP1 och hon är en underbar hund att jobba och leva med. Så det är synd om er alla som förlorade en valp när HD-resultatet kom för jag har orginalet och är nog så tacksam för det <3

Denna lilla knasiga 15månaders unghund är verkligen en LYKKLIG ENGEL <3

 Hon är den perfekta blandningen mellan passivitet och aktivitet ;)