....har jag placerat mej framför datorn. Det var en evighet sen känns det som men det har liksom inte blivit tid för det. Jag har haft en hel del styr för mej och när jag väl haft tiden så har jag hellre valt soffan och tv framför datorn. Ett av mina problem är ju att när jag väl har satt mej här så blir jag fast hur länge som helst och det är inte allt för bra. Egentligen borde jag inte sitta här nu för jag håller på och städar och tvättar så detta får inte förstöra den strukturerade dagen =)
Massa massa har jag och berätta men jag börjar med mitt härliga besök i Skåne - Malmö hos min nyutexaminerad sjuksköterska Ida. Det var toppen att komma dit och se hur hon bor nu och vad som händer i hennes liv en vanlig vardag. Jag som har skräck för Rosengård fick nu se att det inte riktigt kanske var så illa som jag hade målat upp det i mitt huvud så jag överlevde mina 5 dagar utan att bli mördad eller skjuten ;)
Tikka&Engla i väntan på tåget.
Detta blev inte bara en underbar resa utan även ett äventyr som heter duga. Köra bil denna väg fanns inte rikigt på kartan det skulle ta mej en halv evighet och lite till så kommunalt in till T-centralen och sen x2000 ner till Malmö. Med mej hade jag min nya vandringsryggsäck, dataväska, en vild 1 åring och en äldre dam som aldrig upplevt detta transportmedel förut. Men både jag och tjejerna ska ha en stor klapp på axeln för vårt perfekta genomförande av resan. Allt gick grymt smidigt och trots att det var VÄLDIGT trångt på vägen ner med 5 tikar på en radie av 2 meter så gick det KANON =) Inte en ljud från varken mina el någon av dom andra, det var dock en ännu äldre hund med en lika gammal matte som hade lite svårt och få plats eller ville inte få plats där det fanns så hon låg i gången vilket inte var det smidigaste men det gick. Så nu vet jag att både Engla och Tikka är riktigt anpassningsbara (som jag iofs visste innan) och finner sej i allt.
Engla hon förser sej med bästa platserna ;)
Ida slår på stort och sår sin stora skörd på 1 god paprika.
Tikka & Engla hade väldigt stor lust att jaga kanin som det fanns gott om.
När vi väl kommer till Ida blir vi välkomnade av George och Fatti (katter) som inte är allt för vana vid hundar. Men Engla och George fann varandra riktigt bra och kelade tom lite grann de sista dagarna. Tikka och Fatti körde samma stil, du finns, jag finns men VI finns inte ;)
Ida och jag gjorde oss extra fina för en kväll på stan i Malmö.
Middag med vänner, "skogs"promenad, och restaurangbesök hann vi med, sedan på söndagen avslutade vi hela resan med en härlig söndag ute i Veberöd hos morbror, moster och kusin med tjej. Kanon härligt och komma dit det var inte igår och Ida som har varit med i familjen länge var självklart med. Jul firas alltid med morbror och Ida är en självklart del med sitt besök under jul så en god middag och kvalitetstid blev det. Det var nog detta jag behövde. Allt har varit väldigt stressigt och livet har inte gått i medvind som ni vet i korta drag så en halv vecka hos Ida och Veberöds besök fyllde på mitt energiförråd lite. Även den lyckade resan gjorde mej starkare som ägare och jag fick tillbaka lite av den förlorade glädjen av mina gyllene som jag haft ett tag.
Skaplig härlig "skog" att leka i =)
Engla dyker ner i gräshavet och Tikka fattar ingenting vart hon tagit vägen.
Mamma ko och Pappa tjur fick hälsa på gyllene lycka <3
I Veberöd på deras UNDERBARA brukshundsklubb fick Engla testa på lite agility. Mest ville jag se hur mycket rädsla för höjder, gångar och tunnlar som fanns kvar hos henne. Men jag kan bara säga så här, HON ÄSLAKDE DET!!! Herregud tur att jag har sån lydnad så jag kan stoppa henne annars vet i hunda hur fort hon sprungit på A-hindret. Så sjukt kul att se och en sån enorm glädje denna rädda lilla tös nu sprider omkring sej. Engla kan verkligen ALLT!!
Ida försöker få hundarna att förstå sej på tunneln.
Vart försvann bollen???
Duktiga Engla på A-hindret!
Det har verkligen varit så, glädjen och energin till att träna och jobba hund försvann med Pärla. Energin och styrkan till att kämpa kom av sej och det är förståligt med tråkigt. Men jag börjar hitta tillbaka till vardagen där jag nu lever med min lykkliga engel som jag önskade mej förra hösten. Ibland känns det som både Lykka och Pärlas bortgångar är en mardröm och att dom fina gyllene som finns hos mej idag är Lykka och Engla precis så som jag ville hade det och drömde om. 2 underbara friska tjejer men starka och unika personligheter som utvecklas varje dag. Det är verkligen som huvudet tränger bort den verkliga situationen och hjälper mej att komma till ro och njuta av dom jag har. Det är tufft och det gör ont det är ingen tvekan om saken men jag måste tillåta mej själv att ha ont det är en viktig del i processen att sörja. Men ibland är det så skönt att leva på känslan av att ha min lykkliga engel skara som drömmen för ett år sen var <3
![]()
Tikka & Engla - Lykka & Engla
