Gud vad tiden går, nu blev det HÖST

Ja det var inte igår som jag satte mej ner framför datorn och tog mej tid att blogga. Dagarna bara rusar förbi och den tid som tillbringas framför datorn går oftast åt till skolan. Det har hunnits med mycket under tiden som jag inte varit här både skola, kurser och Västerviks helger har tagit upp min tid. Jag har även funderat mycket över vad blogg egentligen har för värde, är det för min skull eller för andras skull som jag skriver och finns det människor därute som använder min blogg som bevis för vem jag är? Svaret på den frågan är NEJ. Den jag är lär ni inte få reda på genom att läsa raderna här om mitt liv, visst ni får en inblick och fler av er kan nog läsa mellan raderna på mycket av det jag skriver men frågan finns fortfarande, vem är jag, Lisa?

Det finns många saker jag mer än gärna skulle vilja dela med mej på bloggen både för att hjälpa andra och för att lätta mitt egna hjärta men rädslan för att folk kommer tycka, tänka och lägga egna värderingar och dömma gör att jag sparar det inom mej och låter det vara en del av mej som jag delar med mej till dom som känner mej och vill vara en del av mitt liv både när det går som det ska (vilket kanske inte är allt för ofta) och när det sker saker som inte borde ske. Att dessa tankar kommit upp beror på att jag läst andra människors bloggar och vissa saker ska man helt enkelt behålla för mej själva om man vill förbli en individ med ett privat liv. Så även om detta är en privat blogg med mina tankar, fundringar om livet och om hundar så är jag ändå en privat person med ett privatliv!!

Jag har hunnit att gått block 2 på problemhunden och denna gång handlade det om rädsla. Jag säger bara det att jag trodde jag visste en hel del men när man får så mycket kunskap från en sån underbar utbildning så inser man att man kan ALDRIG lära sej tillräckligt. Det kommer alltid nytt och det finns alltid olika vinklar att se på saker och ting. Under dessa "rädsle" dagar knöt jag ihop trådar som hängt lösa utan ordentliga svar. Äntligen kan man börja jobba med en mer förståelse och kunskap som grund. Jag har redan haft mina 2 första problemhundsintervujer och det känns verkligen kanon, men mycket kvar att jobba med och jag känner mej ibland som en frågetecken och det är då det känns så skönt att ha en underbar klass och kanonduktiga lärare att bolla idéer och kunskap med!
Det som gör mej så frustrerad och konfunderad är alla dessa hobby hundpsykologer ute i samhället som utger sej för att inneha ett kunnande till besvikna och förtvivlade hundägare i en utsatt situation. Jag menar inte att alla behöver gå den långa utbildningen som jag gör eller att utbildningar är allt, men erfarenhet är också en viktig del av kunskapsbasen som vi instruktörer och hundpsykologer bygger vår kunskap på. Allt står inte i böckerna, allt går inte att tas in på föreläsningar och allt går inte att tas in genom att jobba hund men ALLA behöver en liten del av ALLT för att verkligen kunna hjälpa. Jag kan känna med mej själv hur många ggr jag stått och gett råd och jag både har haft belägg och kunnande bakom men som jag idag känner att jag verkligen kan förklara och som jag troligtvis kommer kunna förklara ännu bättre efter flera års studier inom ämnet hund. Allt lärs inte på en helg eller två, det tar tid. Lika viktigt som det är att ge våra hundar tid i sin utvecklig lika viktigt är det att ge oss själva tid i vår utveckling som pålitliga instuktörer. Det gör mej som sagt ledsen att se att hundägare betalar dyra pengar för hjälp som de lika gärna kunde ha fått på en vanlig kurs, men det jag är tacksam för det är att det ändå finns SÅ många duktiga och kunniga instruktörer och hundpsykologer runt om i landet!!

Min finaste Tikka var dagarnas exellenta kurshund <3

Under två helger nu har jag befunnit mej i Västervik och haft aktivering/vardagslydnadskurs med ett gäng engagerad och inspirerande hundägare. Jag har ju varit ifrån kursandet ett tag och känner att det har satt spår i mitt kurstänkt och det som man bara gör som instruktör. Det är många anledningar till att det blivit så här, den största delen är nog att jag efter Pärlas bortgång har mist så mycket av glädjen att träna mina egna hundar och det är det som har varit det viktigaste för mej att återfå. Glädjen i att mata timme ut och timme in för att få något att fungera och inte bara gå de händelselösa promenaderna i koppel, den har varit så viktig för mej att få tillbaka så andras hundars träning har kommit som prio 2. Jag har behövt TID för att se att jag kan och att det finns en mening med att träna hund även för mej. Jag har behövt TID för att få tillbaka känslan att det går och att alla unga hundindivider som passerat mitt liv har gett mej något speciellt. Alla har dom lärt mej något men det har bara varit TIDEN som kunna få mej att inse det. Pärla är fortfarande ett kapitel i mitt liv som jag inte sörjt färdigt och Lykka är en del som jag nog aldrig kommer sörja färdigt.

Men denna sommar med Tikka och Engla har gett mej så mycket både i glädjen att ha två "friska" gyllende individer som är precis det jag drömmde om för 1 år sen när Engla landade på svensk mark, eller helt ärligt det jag drömde om första gången jag köpte hund för 8 år sen och det inte blev en jaktgolden. Men idag har jag det jag drömt om, visst det är C-höfter och en färdigavlad gammeltik som jag lever med men deras mentalitet och arbetsvilja är precis det jag en gång längtade efter. Så nu 5 månader efter Pärlas bortgång är jag nästa tillbaka där jag engång ville starta. Vi ska bara ta oss förbi den 2 november, Lykkas 1års dag, sen ska livet och träningen med dessa underbara individer inte få hindras av min sorg. Denna TID har också givit mej många nya vänner, nya kunskaper och andra värderingar men inte minst så har den givit mej tillbaka glädjen att finna mål i träningen som jag så gärna vilj nå!!

Jag behöver den glädjen för hur ska jag annars kunna inspirera andra hundägare att nå mål i sin träning och hur ska jag annars ärligt kunna säga att varje minuts träning är viktig och att alla tårar och söndertuggade leksaker är värda mödan när målet är nått. Så kursen i Västervik var verkligen en start för mej att VÅGA inspirera och engagera nya hundägare till träning med glädje. SÅ STORT TACK för två kanon dagar med mycket skratt, passivitesträning i solen och underbara kort som får oss att minnas 2 soliga helger i oktober!

Övingar som inte riktigt ingick i kursen ;)

Koppelträning?! Byta hund övning? Jaja vem vet med det ser ut att gå bra =)

Wilja och Disel ser minst sagt missnöjda ut över deras ägares val av att INTE dela med sej av sin lunch. De har ju BARA fått ca 10 korvar och ett gäng köttbullar innan ;)

Tjejerna bus med sina "lyckliga" hundar delar inte heller med sej av sin lunch ;)

Eftersom jag vet att det kommer komma upp så skriver jag att Tikka snodde inte min macka, åt inte upp bullpapprena och tiggde inte korv av deltagarna. Det som inte finns bildbevis på har aldrig hänt vill Tikka medela =)

Idag sitter jag här magsjuk sen 3 dar tillbaka och funderar på om mina gyllene ska få komma ut idag eller inte. Det är fan inte lätt att vara ensam hundägare i en relativt ny stad när man är sjuk. Hals/öron ont, förkylning m.m. kan lindras med tabletter med magsjuka kan endast lindras med att man ligger still och inte äter och det ger inte hundarna mycket aktivitet kan jag lova.

Dock har jag ju världens gosigaste och snällaste hundar så lite klicker träning och korta rastningsrundor får dom nöjda bara dom får ligga tillsammans med matte i sängen och glo på Depserat housewife däremellan. Dom är uppfostrade till det bästa, kanske inte som elithundar i lydnad eller jakt men de är helt klart elithundar i sällskap kombination med träning, så en en gång säger jag det, "JAG lider inte av Englas HD/C utan det är ni som minst en blivande valp efter henne som lider" och det är det jag tröstar mej själv med varje gång jag möter någon av er allas ledsna ögon när Engla far fram i livet med mer glädje än någon annan individ.

Tänk att lille "Nasse" skulle en dag utvecklas och bli en "Tiger". Dock just nu är fröken "Tiger" inne i en spökålder där mörkret helt plötsligt är otäckt och regn och rusk kan vara något som man måste gömma sej för. Tror inte hösten är Englas årstid eller så är det bara så att det just då som dom faserna råkar hamna i samband med hösten. Nej slut pladdrat från mej, nu har jag fått ner så mycket på ett enda inlägg så frågan är vad jag ska roa er/mej med i nästa inlägg?!